Den nästan svarta mannen log och bländade mig med sina tänder. Mörkt bruna ögon glittrade och jag förstod att han inte fattade ett ord av det jag sa, men fortsatte ändå, i längtan att bli hörd av någon.
"Första gången fatta jag inte nånting ja inte. Ja vakna svettig å dan."
"No comprende", skrattade mannen och slog ut med händerna. "No comprende."
Jag hade svårt att vänja mig vid hettan i landet, och svetten rann ned i ögonen, över ryggen och mellan brösten. Sjoken av svart, tjockt tyg gjorde det inte bättre, och jag visste att det var förenat med livsfara att ens dra upp tyget över vaden. Vakterna stod bara en bit från oss med vapnen lutade mot axeln. Visserligen var vapnet en gammal modell jag aldrig mött tidigare, men det kunde säkert skada, och döda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.