11 september 2014

En början-724

"Mina skor. Jag hittar inte mina skor", sa kvinnan i blått och strök oupphörligen luggen åt sidan för att dra den bakom örat. Lika snabbt som den kommit på plats, for den fram över ansiktet och dolde ena ögat. Hennes skyhöga svarta skor matchade inte alls de gräsgröna fladdriga byxorna och den röda skjortan som knutits åt i midjan.
Jag gick ut på bryggan och satte mig på den. Tårna nådde ned till vattenytan, men inte mer. Bryggan var vass av stickor och skulle behöva en strykning av olja. Jag gnuggade händerna mot varandra för att få bort trästickorna. Kvinnan satte sig bredvid mig, och ramlade nästan ner i sjön.
"Hoppsan", sa jag och tog tag i hennes armbåge. "Det är nog för kallt i vattnet för att bada."
"Har du sett mina skor?" sa hon och reste sig igen. "Jag ställde den här, det är jag alldeles säker på. De är vita med massor av färggranna blommor på. Platt sula, storlek 38."
Nu förstod jag varför hon vinglade omkring på de svarta skorna och kände både medlidande och ville hjälpa henne.
"Har du tittat i vattnet? Under bryggan till exempel?"
"Jag måste ha mina skor", sa hon och skyggade när en man som passerade tog av sig sin ena sko och var på väg att ta av sig den andra. "Här får du. Jag orkar inte ens tänka på hur dina fötter mår av den där behandlingen. Hans Karlsson, heter jag. Läkare."


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...