27 september 2014

En början-732

Siri lekte inte. Det gjorde hon aldrig. Istället iakttog hon de andra barnen och gestikulerade i luften som om hon var med. Siri hade alltid begagnade kläder. Rena och hela, men begagnade. Hon såg på de andra flickornas tröjor som var fyllda med katter och älvor, sådant som hon själv älskade, men aldrig ens hållit i. Mamma Seija sa att det var onödiga pengar, att de behövdes till annat. Grannens flicka som var i Siris ålder visade ofta stolt upp sina sexton älvor. Hon fick inte röra dem sminkade dockorna, bara iaktta de färggranna kläderna och eventuellt nudda det sidenmjuka glatt färgade håret. Älvorna stod uppställda på hennes skrivbord med hjälp av små plastställningar så att hon skulle kunna titta på dem så mycket hon ville. Se, men inte röra. Hennes mamma kom alltid in och kollade flickorna med jämna mellanrum. Sofforna i vardagsrummet var täckta av genomskinlig plast och inne på toaletten stod en flaska desinfiktionsmedel som hon sagt att de måste tvätta sig med innan de gick in.
"Siri", viskade fröken Malena och väckte Siri genom att röra på flickans magra axel. "Vill du inte vara med och leka?"
Det guldglänsande håret stod som en sky runt det smala ansiktet när Siri skakade på huvudet.
"Är det säkert?" fortsatte fröken Malena och släppte taget om flickans axel när hon drog den till sig. "Jag kan prata med flickorna om du vill. Fråga om du ..."
Siri skakade på huvudet igen och satte armarna i kors. De svarta ögonbrynen var hopknycklade och sänkta. Inte ett ljud slapp fram mellan hennes läppar. De skulle vara stängda tills pappa kom hem. Om han nu gjorde det.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...