Aragon kände sig både missförstådd och lurad. Skolan skulle vara rolig. Läraren pekade på en text han skrivit på tavlan med spretiga, svarta bokstäver. Det var knappt läsbart, men Aragon kunde formeln och visste att det skulle föreställa en tvåa och en nolla. Kemi hade alltid varit hans favoritämne. Ju giftigare ämnen det handlade om desto mer spännande var det.
Nycklarna kom farande och landade i huvudet på Aragon. Det gjorde ont och han visste inte riktigt vad han skulle göra. Var det så här man behandlade elever i det här landet? Kränkte dem och kallade dem dumhuvuden, kastade saker på dem och skrek så att öronen slog lock. Aragon vände upp blicken mot taket och räknade de vita plattorna som han visste skulle dämpa ljudet i lokalen. Utanför fönstret såg han några svartvita, stora fåglar sitta i trädet med vippande stjärtar.
"Aragon!"
När Aragon vände sig mot läraren såg han att ögonen stod ut ur huvudet på läraren, blodsprängda med stirrande, elak blick. Den ena handen var höjd och redo att kasta något, igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.