"Grattis. Du har vunnit en miljon kronor", sa rösten i telefonen. "Nu behöver jag ett datum då vi kan ses och underteckna checken."
På något underligt vis lyckades jag stamma fram både adress och titta i min dagbok efter ett bra datum att träffas. En miljon, tänkte jag hela tiden. En jävla miljon. Vad i helvete gör man först? Ringer till mamma och pappa och skriker dem döva? Eller, tar kontakt med banken för att lösa alla lån? Blir skuldfri?
Jag satt tyst och tittade på en fluga som surrade mot fönstret. Kraften att öppna och släppa ut den fanns inte. En spindel kom krypande på fönsterkarmen. Närmade sig flugan.
Dörren in till vardagsrummet öppnades och jag vände mig mot Petra. Hennes långa, mörka hår låg slickat mot huvudet. Hon var nyduschad och luktade gott.
Jag vände huvudet mot fönstret igen. Tittade ut och såg några vackert färgade fåglar sätta sig i trädet utanför. Grenarna gungade av tyngden och någonstans långt inne i hjärnan fick jag namnet, Sidensvansar. Mina fingrar smekte över valkarna på soffan. Vi skulle ha råd att köpa en ny, och vår gamla, rosthög till bil kunde bytas ut. Naturligtvis skulle min lillasyster få massor, och mina föräldrar. Vi kunde till och med flytta till ett hus. Ett eget, som ingen annan kunde ta ifrån oss. Oss förresten. Petra hade talat om att hon ville vara fri. Göra som hon ville. Att det kanske var bäst att vi skiljdes åt.
"Jag har vunnit", sa jag till fönstret. "En miljon kronor."
Jag hörde dörren slå igen innan jag talat klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.