Terry lutade sig över det smala, kilformade hålet i trädets mitt. Några gula blommor växte på kanten och över stammen hängde gröna, slemmiga rankor med små, runda löv.
"Ser du?" viskade han till systern och tryckte in pekfingret under barken och bände bort den.
Ett lågt stönande stoppade honom från att fortsätta. Terry tittade på systern och gjorde en min. "Det var du va?"
Anja skakade på huvudet och tog ett steg bakåt.
"Ljug inte", fortsatte han, och bröt av en gren som hängde över hans huvud. Terry tryckte ned den i hålet och snurrade den. "Det var du, jag vet det."
"Kan vi inte gå hem nu?" sa Anja och tittade på grenarna som verkade ha sjunkit ner mot dem. "Mamma undrar säkert var vi är."
"Gå om du vill. Jag tänker inte gå någonstans. Du måste väl medge att det är spännande? Tänk om det ligger en skatt därnere?"
"Ha", fnyste Anja, och gick några steg bort. "Det där säger du bara för att du inte vill att jag ska gå."
Terry satte foten mot trädet och hivade sig upp på avsatsen. Han satte ned en fot i hålet och tvekade en stund innan han tryckte ned det andra.
"Lägg av nu. Du får inte göra så här. Pappa kommer att bli jättearg."
Med bestämd min ålade Terry sig ner i hålet. Nu syntes bara ansiktet.
"Snälla?" bad Anja.
Han skrattade och dök ned.
Några skator satte sig på en gren och kivades. Plötsligt tycktes det som om grenen skakade på sig, och skatorna flög iväg.
Anja gnuggade sig i ögonen. Hade hon verkligen sett rätt?
"Nu är jag på botten", skrek Terry. "Konstigt, jag tror att det är en dörr här. Undrar vem ...?"
När han inte sa något mer kände Anja en rysning. Hon tittade upp mot grenarna och tyckte det såg ut som om de dragit sig uppåt igen.
"Terry!"
Ett vindrag gjorde så att löven rörde sig.
"Terry!" ropade Anja och sprang fram mot trädet. "Terry!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.