Fönsterluckorna öppnades med ett brak och regnet piskade mot rutorna.
Det må vara en klyscha att säga att jag vaknade med ett ryck, men det var precis det jag gjorde. Golvet var iskallt och luckorna slog fram och tillbaka. För att inte frysa ihjäl virade jag täcket runt mig och tassade på tå till fönstret för att öppna fönstret och stänga till. Men, det gick inte. Jag tog tag i handtaget med båda händerna och täcket föll av mig. Regnet slog så hårt mot rutorna att det var svårt att se ut.
Plötsligt kom något genom luften och landade på fönsterbrädan. Röda ögon mötte mina. Spetsiga tänder blottades.
Jag backade och försökte minnas var jag lagt brännbollsträet jag använde i somras. Försiktigt böjde jag mig ner och plockade upp täcket. Därefter gick jag ned på knä och kände med ena handen under sängen samtidigt som jag höll blicken på djuret utanför.
En stark vind drog igen luckorna och jag viskade: "Hurra", men såg genom spjälorna att djuret hoppade ut i mörka natten för att sedan återvända när det var fritt igen. Nåja, tänkte jag, fönstren är hela så in kan det inte komma.
"Krasch!"
Glaset exploderade och bitarna regnade över mig. Underligt nog fick jag ingen på mig. Skärvorna ställde sig som ett staket runt mig. Ett väsande fick mig att titta upp. Högst en meter bort satt ett underligt, kolsvart, kattliknande djur och väste med sylvassa tänder. En tjock, borstig svans svepte fram och tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.