En början-753

"Vart tar du vägen varje kväll?" sa Petter och lade kameran på bordet. 
Hanna gapade.
"Ja, jag vet att du försvinner. Igår tänkte jag följa efter, men det kändes fel."
Hon stod tyst.
"Måste vi prata om det? Jag gör inget fel."
Petter fnös och lade armarna i kors. 
"Varför?", sa Hanna.
"Skojar du?", suckade Petter och samlade ihop sina kläder. "Jag flyttar."
"Älskling, du skojar va? Jag har ju sagt att jag inte gör något fel. Det är bara en grej som jag måste göra."
"Varje natt", fnös Petter och stoppade. "V-a-r-j-e natt?"
"Jag berättar sedan."
"Det behöver du inte. Du kan flytta till honom. Ja, om det inte är en henne förstås. Det skulle inte förvåna mig ett dugg."
"Det är ingen han eller hon. Jag kan inte berätta ännu, älskling. Jag kan inte."
"Kalla mig inte älskling. Det ordet har du förbrukat."
"Men, ..."
"När vi ändå pratar om hemligheter kan jag väl lika bra berätta vad jag hade i åtanke. Nilla har fixat en resa till Nice. Bara du och jag."
"Älskling."
"Sluta upp med det där."
"Men, jag älskar dig. Har alltid gjort."
Petter tog upp kameran och hängde den runt halsen. 
Telefonen ringde. Om och om igen utan att Hanna tog upp den.
"Ska du inte svara", sa han och lutade sig fram för att ta upp den.

Kommentarer

Populära inlägg