7 november 2014

En början-762

Kristin virade ihop håret till en slarvig tofs och kavlade upp ärmarna. Med beslutsam min rev hon av en svart säck från rullen och ställde den på golvet. Först skulle hon göra sig av med de fula skorna. Hur kunde han välja röda? Var det någon sorts statement han tagit? Kristin tittade under skorna och såg att sulorna var tunna som löv och repiga. Alltså hade han använt dem ofta, tänkte hon och lade dem i säcken. Nästa par såg nya ut. Det var ett par bruna lädersandaler med små tofsar på ovansidan. Åttiotal, tänkte Kristin och lade ner dem utan att lägga mer tid på tankar.
Några timmar senare drog hon stånkande säcken över golvet, in i hallen och ut på trappan. Secondhandbutiken hade lovat att hämta om hon packade.
Kristin öppnade garderoben och drog ut en packe kläder. Mest var det kostymer, svarta, gråa och en enda vit. Hon tog loss en svart säck och byltade ihop kostymerna i den. Galgarna fick hänga med även om de stack sönder plasten här och var. Kristian hade varit hennes bästa vän, men ändå kändes det som om han var en främling när hon gick igenom det han ägt.
Det hördes steg ute på trappan och någon kom in genom dörren.
"Hej Kristin, går det bra?"
"Hej Tomas, jodå jag har hunnit gå igenom bokhyllorna och håller på här nu. Minns du om Kristian någonsin talade med dig om en bok som heter Krickarna?
Tomas skrattade. "Var det inte den han skrev om er? Vi kallade er Krickarna och han tyckte det var kul. Underligt att ni har nästan samma namn förresten."
"Det är en dagbok om vår ungdomstid tillsammans. Det står säkert om dig också."
Hon såg att det drog ett drag av vemod över hans ansikte.
"Han hatade mig", sa Tomas. "Han kunde aldrig förlåta mig, sa att jag bara var ute efter dig, inte hans vänskap."
"Berättade du någonsin vad som egentligen hände?"
Tomas skakade på huvudet.
"Varför sa du inte att du och jag aldrig gjorde något? Varför denna stolthet? Har du någon aning om varför han tog så illa vid sig av vår enda puss?"
"Kristian älskade dig."
"Mig?"
"Han sa det dagen efter det där hände. Kastade det i mitt ansikte och smällde igen dörren, bad mig dra åt helvete."
"Men, vi var bara vänner. Jag älskade honom som vän, inget annat."
Tomas lade armen runt Kristin och drog henne intill sig. "Varför vill du hitta boken?"
"Jag vill se om han skrivit något som kan förklara varför det gick så här."


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...