24 februari 2015

En början-833

Bubblorna steg till ytan allt snabbare. Den gröna vätskan som jag nyss fått i mig via en slang, hängande från taket liknade alger eller något annat lika äckligt. Oförmögen att röra mig kunde jag inte ta bort öppningen från min mun, men knep ihop läpparna. 
Skjortan klibbade fast mot kroppen och sakta fylldes sängen med vätskan. Jag lyfte ena foten och förstod att det rasslande ljudet jag hört förut kom från en tjock kätting. Vem hatade mig så mycket?
Flaskan tömdes fort och ett slumpande förkunnade att det var slut.
"Hallå", ropade jag och motstod impulsen att spy. "Hallå." Jag såg en skugga bakom ett vitt skynke och tystnade.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...