18 mars 2015

En början-846

"Ni borde skämmas", sa kvinnan och hytte med näven mot poliserna. "Hur kan ni släppa ut honom utan att först kolla ordentligt."
"Vi var helt säkra på att han var Mr Jonsson. Helt säkra."
"Hmpf, det är så enkelt att kolla upp. Jag har förlorat mitt förtroende för poliskåren, det är en sak som är säker."
Jörgen Bredow kände sig mycket obekväm i situationen och förbannade sin chef som skickat honom på uppdraget. Inte nog med att kvinnan framför honom hade rätt. Hon kunde skjuta hela hans karriär i sank genom att ringa ett samtal till sina bekanta.
"Nu är det ju ingen fara skedd, fru Samsani. Han är på plats i fängelset igen och inget allvarligt hände. Vi ville bara informera er eftersom ...."
"Till och börja med är min man avliden sedan länge och jag vill därmed tilltalas med fröken. För det andra tänker jag anmäla er för det här. Tänk om han mördat någon? Ni vet inte det med hundra procents säkerhet, eller hur?
Brevbäraren som lagt posten i hennes brevlåda stod och lyssnade medan han låtsades knäppa postväskan.
"Ge dig iväg", skrek fröken Samsani och knäppte översta knappen på skjortan, rättade till den över handlederna och sköt Jörgen åt sidan. "Hälsa er chef att han kommer att få det hett om öronen." Hon drog ut en blå cykel ur stället och satte sig på den, öppnade grinden och cyklade iväg.
"Aosch", sa Samuel och visste inte om han vågade säga något mer. Jörgen såg sammanbiten ut och en lång rad rynkor syntes i pannan.
"Sista veckan på jobbet och jag råkar ut för en sådan där", muttrade Jörgen och öppnade bildörren för att klämma in sin något överviktiga lekamen. "Hur skulle vi kunna veta att han hade en tvillingbror?"
Samuel harklade sig: "Medge att ide´n var brilliant? Byta plats med sin bror? Ni såg inget i övervakningskamerorna?
Jörgen skakade på huvudet: "Nope."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Hjärntrött

Nä, det är inte mig rubriken syftar på. Det är min älskade unge, vår dotter som nått upp till femton vårar och borde vara ute och drälla nät...