En början-848

Sekunderna innan jag tog på mig hjälmen och trädde in mina vantklädda händer i den lilla bågen av nylon tycktes evighetslånga. Mamma hade gett mig skidlektioner i present och jodå, läraren kunde det här med att åka skidor och såg ganska bra ut. Som gjort för en liten flirt alltså. Han visade de andra i gruppen tillrätta och behövde bara kasta en blick på mig för att förstå att jag ville iväg. Nu.
"Okej", sa han och satte på sig en hjälm med en mohikanfrisyr av plastpiggar på. "Jag ser att några av er gjort det här förut." Han svepte med armen i en vid båge över landskapet som var täckt av vit, gnistrande, orörd snö. "Följ bara märkningen så ska det inte vara någon fara. Ta det lugnt och se upp för andra åkare. Vår led ska förvisso vara fri från andra åkare, men ibland förvirrar de sig dit trots skyltarna."
Jag ställde mig på kanten av fjället och böjde knäna som jag en gång blivit lärd av en pojkvän jag haft. Solskenet studsade på det vita och in i ögonen. En kall vind letade sig in under jackan och fick mig att huttra till.
"Du kan börja", sa skidläraren. "Tänk på att niga i svängarna och trycka till på skidan du har mot branten. Få inte panik om skidorna inte lyder dig." Det sista sa han med ett skratt och vände sig mot tanterna som knappt kunde stå på ett par skidor och nu stod med armarna runt varandra och fnittrade löjligt.
"Vi syns därnere", sa jag så tufft jag kunde och drog ned glasögonen.
Första svängarna gick sisådär, men sedan släppte det och jag blev euforisk av lycka när vinden ven runt öronen och snön flög iväg när skidorna plöjde genom den. Jag slappnade av och njöt av åkturen. 
Plötsligt såg jag en svart lina flyga upp ur snön och kastade mig handlöst åt sidan. De andra kom åkande efter mig och skrattade när de såg min luftfärd. Läraren kom svischande nerför backen och såg inte linan som någon spänt mellan två träd.
Skrikande och viftande trotsade jag smärtan i benen och försökte stoppa honom. "Stanna! Vänta! En lina ...."
När han såg linan var det försent. Med uppspärrade ögon såg jag hans huvud slitas av och skiljas från kroppen. Huvudet flög upp i luften och rullade sedan nerför backen. Kroppen fortsatte några meter innan den for omkull och skapade ett moln av snö.
De andra hann stanna och stod stilla. Ingen sa något.
Huvudet täcktes av snö och bildade en stor snöboll som rullade allt snabbare nerför backen.

Kommentarer

Populära inlägg