1 april 2015

En början-857

Det prasslade. Jag var helt säker på att jag hört ett prasslande, men vågade inte stiga upp ur sängen. En skarp doft  tydde på att kattrackaren hade gjort sina behov på mina skor igen. Det skulle bli tredje paret jag fick kasta den här månaden. 
Det prasslade igen, men nu var det i hörnet av rummet, under gardinen.
Jag drog på mig tofflorna och smög försiktigt fram, ryckte upp gardinen och .... Det var tomt. Inte ens damm hittade jag.
Solen sken in genom fönstret och små partiklar gnistrade i luften. Några skator kivades vid fågelholken och flög upp i trädet när jag öppnade fönstret.
"God morgon", sa en man och skrattade.
"God morgon", svarade jag.
En tidning som låg uppfläkt på golvet rörde sig plötsligt över golvet. Snabbt ryckte jag bort den, och hittade upphovet till prasslandet - en iller. Djuret tittade på mig och tryckte sig mot golvet.
"Seså, jag är inte farlig", lockade jag och sträckte fram handen. 
Illern lyfte på huvudet och nosade försiktigt i luften, för att sekunden efter hugga tag i toppen på mitt ringfinger. 
"Aaaaaaajjjjjjjjj", skrek jag och stoppade in det blödande fingret i munnen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Hjärntrött

Nä, det är inte mig rubriken syftar på. Det är min älskade unge, vår dotter som nått upp till femton vårar och borde vara ute och drälla nät...