Jag öppnade dörren och klev in i dunklet. Mina fötter hittade vägen som alltid och sakta vande sig ögonen vid ickeljuset.
"Vem är du", dånade en mansröst i mitt huvud. "Vem", skrek han.
"Du vet", sa jag och lade ifrån mig det jag bar. "Du vet."
"Vem, vem, vem", skrek han.
"Låt mig va", sa jag med hög röst och flydde ut i ljuset. Håret stod rätt upp på armarna och en kall kåre löpte längs ryggraden.
Jag gick nerför den gråslitna tråtrappan och tog några djupa andetag innan jag gick in i storhuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.