Kerstin trutade med munnen som William och försökte, men nä, det gick inte. Hon tittade på hans mun och lade fingret mot överläppen samtidigt som hon blåste. Nog kom där en låg vissling. Jo, alldeles säkert var det en vissling.
Williams axlar slokade och han skakade på huvudet när Kerstin jublande pekade på sin mun. Inte kunde väl hon som till och med var hans storasyster vara så ynkligt dålig? Nog borde hon kunna något så enkelt som att vissla? Han tog tag i hennes mun och trutade med den, bad henne sedan blåsa allt vad hon kunde, men icke ett ljud hördes.
Kerstin slutade försöka och ägnade istället sig åt att studera en liten nötväcka som kilade upp och ner på stammen. Då och då hittade den en insekt och smaskade i sig den.
William orkade inte med systern längre. Hon verkade inte vilja lära sig och han hade totalt tappat lusten att bry sig om det. Nere på vägen såg han två pojkar komma cyklande och antog att det var Emil och Olle. De skulle säkert vilja ha honom med i leken och om de skyndade sig skulle allihop hinna tjuvåka med tåget när det saktade in på kullen. Jo, de skulle helt säkert vara mycket roligare än Kerstin. Hon kunde sitta där och försöka bäst hon ville.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.