27 juni 2015

En början-916

En röd plånbok låg på vägen. Den var sliten i kanterna och buktade ut där facket för småpengar fanns. Regnet hade vätt ner lädret och översidan på en sedal syntes. 
En svart bil kom i full fart och jag gömde mig bakom ett trä och väntade tills den passerat. Föraren såg plånboken, girade åt sidan, och körde vidare.
Jag rusade ut på vägen och snappade åt mig plånboken. Den vägde ganska mycket och luktade fränt. Ögonen tårades. En snabb blick åt varje håll för att förvissa mig om att ingen såg mig.
Först tänkte jag sätta mig i skogsbrynet, men ångrade mig och gick till kojan i trädet. Med darrande händer vek jag upp plånboken och öppnade facket med sedlar, stängde det lika snabbt och tog ett djupt andetag innan jag öppnade igen. 
"En, två, tre, fyra, fem, sex, sju, och herregud, åtta, nio, tio."
Mitt hjärta slog så hårt att det slagen hördes i öronen. Magen gjorde saltomortaler. Svetten rann över ansiktet och under armarna. Jag blundade och öppnade ögonen gång på gång. Världen krypmte till ett universum runt bara mig. Det låg faktiskt tio nya tusenlappar i plånboken. Jag hade aldrig sett så mycket pengar, och säkert aldrig mer få göra det. 
Bilder på alla möjligheter visades som en film i huvudet. Först och främst kunde jag köpa en ny telefon. En sådan där som Mimmi i nian hade. Hon var skolans populäraste tjej. Jag hade kollat och visste att telefonen såldes för exakt fyratusen i stans elbutik. Då skulle jag ha, vänta nu...tiotusen minus fyratusen är ... jag räknade på fingrarna, lade händerna framför mig och flyttade finger efter finger vartefter jag räknade. "Sextusen", sa jag högt för mig själv och tänkte för några sekunder på personen som tappat plånboken. Jag lade ner pengarna på golvet och placerade en sten över för att de inte skulle flyga bort. Öppnade plånboken igen och tog fram en packe kort, både i plast och vanliga. På fotografierna såg jag två små barn. Plastkorten var de vanliga, VISA, Master Card och ICA. En rund, silveramulett föll på golvet och vändes upp mot mig. Texten Sigrid var skriven på den med sirliga bokstäver.
Det knakade  i skogen under kojan och jag tryckte mig mot golvet och tittade ner genom en springa i golvet. Två äldre killar gick runt i cirklar och tittade ibland upp mot kojan. De såg irriterade ut och den ena slog ut med armarna gång på gång med hetsiga rörelser. 
Jag lade örat mot golvet för att höra bättre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...