"Stoppa tjuven! Snälla. Någon. Stoppa honom. Han har stulit min cykel. Han. Har. Stulit. Min ..."
Anna stannade. Det brände i bröstet och hon såg att mannen satte sig på cykeln och trampade iväg. Till slut var han bara en liten prick. Hon satte sig ner på huk och lutade huvudet i händerna. Hur ska jag nu ta mig till jobbet", tänkte hon. Och vad kommer Leila att säga? Anna såg systern framför sig och magen värkte av ångest. Cykeln hade varit ny och lånet tillfälligt. "Hon kommer att mörda mig."
Anna tittade ut över sjön som var omgiven av en park. "Varför var jag tvungen att plocka de här blommorna, och varför, varför låste jag inte cykeln?"
Hon sparkade på några löv som flög iväg. De var rödorangefärgade och vittnade om höstens intåg. Några kanadagäss kivades om något och skrek högt medan de fladdrade med sina stora vingar. Skränandet gjorde ont i öronen. Vattnet låg spegelblankt och det syntes ringar från skräddare som kanade omkring på ytan.
"Hallå."
Anna stannade och vände sig om. Långt borta såg hon en prick som ökade i omfång. Det var en man i hennes egen ålder, och han cyklade på en röd cykel. Hennes cykel.
"Hallå. Stanna", ropade han och vinglade till men fick snabbt tillbaka balansen igen. "Jag har din cykel."
"Men ..." sa hon och tog sig ur den låsta positionen. "Va...va...var hittade du den?"
"Jag hörde ditt rop och cyklade ifatt honom. Han blev ganska mörbultad och uppsöker nog just nu ett sjukhus", fortsatte mannen och sträckte fram handen. "Pelle, heter jag. Pelle Ström."
Anna kände en intensiv hetta mot huden när deras händer möttes. Hjärtat slog snabbare och hon svettades omväxlande frös. Hans ögon var ljusblåa och de lyste som av ett ljus inifrån.
"Är du en ängel, eller?"
Han skrattade. "Vad menar du med det?"
"Jag trodde aldrig jag skulle få se den där något mer. Tack."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.