6 augusti 2015

En början-928


Zanna gömde sig bakom en stor sten och försökte höra vad pojkarna sa. Hon var fullt medveten om faran i att följa efter dem, men vågade inte göra något annat. Det värkte i kroppen efter den obekväma ställningen i bagageutrymmet och hon hade inte hittat igen mobiltelefonen som glidit ur fickan. Pojkarna som knappt var fyllda femton kunde inte köra bil och hade krängt hit och dit. Sirenerna hade följt dem en lång stund för att sedan försvinna.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...