En början-931

Jag hittade farfar ute på verandan. Han satt på huk och lagade fisknäten. Händerna var nariga av kölden och i skägget såg jag små iskristaller.
"Ska vi inte ställa in fiskandet idag", sa jag och såg nekandet innan det kom.
"Nope", sa han med betoning på n:et.
"Men du verkar inte må riktigt bra", sa jag och ställde mig bredvid honom.
Han lutade huvudet neråt och suckade, tog upp nätet och stack in den lilla ovalformade nålen i en ruta. "Jag mår visst bra."
Vågorna slog mot verandan och vinden letade sig in i mina byxben och vidare till kroppen. Jag huttrade till och slog armarna om honom, men föstes bort.
Han sträckte på sig och tittade ut över rännan där vattnet fortfarande rörde sig. Allt annat var is. Svart is.
"Vi lägger nätet som vanligt. Du får gå lite längre uppåt för att komma över till andra sidan, och Palle den lymmeln får hjälpa mig i båten, om jag nu får loss den. Annars..." Han petade med nageln mellan framtänderna och gjorde en grimas. " Annars måste det gå ändå."
Jag hörde den lilla ekan slå mot kanten på verandan. Årorna rullade runt i botten och ett lågt skvalpande talade om att ingen öst ur den ännu.

Kommentarer

Populära inlägg