"Härmed dömer jag dig till livstids fängelse", sa Domaren och slog med klubban i bordet framför sig.
Känslorna hade jag för länge sedan blockerat, men insikten att tillbringa en helvetes massa år bakom galler gjorde mig sjuk. Jag mådde illa, så illa att jag måste kräkas.
"Ursäkta, finns det en hink jag kan låna", flämtade jag fram till min advokat som satt bredvid mig klädd i nystärkt skjorta och pressveck som liknade eggen på en kniv.
Kvinnan som presenterat sig som Rosita svarade inte men sprang över golvet till en hink som stod bredvid vittnesbåset. Jag hann se att det låg en massa servetter i den innan jag spydde ur mig både frukost, lunch och mackan jag fått innan jag gick in.
När magen lugnat sig satte jag mig tillrätta och drack av vattnet någon ställt på mitt bord.
"Jag hjälper dig ut så fort jag kan", mimade min advokat och log.
När vakterna tog tag i mina armar for en stöt av smärta från nacken till fötterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.