#ÖstergårnMyskje En islandshäst med fart

Zabine fick besök av en grupp som heter Omstart. De tog hand om ungdomar som inte gick i skolan pga olika orsaker och hjälpte till att lotsa dem i livet. Vi skrev kontrakt och jag höll tummarna att vi gjorde det rätta.

Jag lade gräs runt huset och gav maskrosor till kaninerna som fått en varsin liten box i stallet, men skulle flyttas ut till en kaningård, likt den gamla de haft hemma i Grödinge.

Peter åkte mellan Stockholm och Myskje, jobbade av det sista och hade varje gång med sig ett stort lass saker. Vi hade redan packat två stora containers som stod på parkeringen i Grödinge och väntade på att bli hämtade, men det strulade i kommunikationerna och tog tid.

Håkan Berg, en gammal barndomsvän kom och fixade till en megastor plan där containerna skulle placeras. Det gick fort och snart hade vi en plan att använda.

Jag och Zabine mockade hagar, red på Stina som var en drömhäst och jag kikade ofta på Trille som också borde ridas, men tyvärr inte var lika cool som Stina.

Men en dag hoppade jag upp på honom och red på banan jag gjort, tjo flöjt vad det gick! Han skenade iväg i 190 och jag satt kvar, men inte mer....hujedamig tänkte jag och hoppade av, mest irriterad och samtidigt full i fniss. Trille var en buse, om än otroligt charmig. Han är väldigt speciell min lilla grabb.

Jag slet ner fårnät på fårnät som satt runt hagarna, och till slut hade jag stora valkar i händerna. De stolpar som var okej sparade jag och resten åkte i soporna. En del förlängde jag.

Peter och Raz stolpade runt hagarna och jag satte band på band nöjd över att kunna erbjuda hästarna utrymme och lerfria hagar.

ÖstergårnMyskje Rivning pågår - gamla vänner kommer tillbaka

Det var dags att riva inne. 

Peter hade tagit med sig några vänner och målat vitt i barnens rum och vårt vardagsrum. Lite tråkigt kanske, men alternativet att bo som det såg ut före fanns inte.

Ungarna och vi bodde på luftmadrasser i vardagsrummet och vi använde ett sommarbord som köksbord.

Vi hämtade hö hos en man i Mohed och jag kunde snabbt konstatera att nja, det var inte fint. Gult, lätt orange och ganska god doft. Hästarna åt med god aptit och valet att inte ha något hö alls kändes jobbigt. Vi köpte ju hö från vår gubbe i Stockholm och tog med det till gården, men att åka 33 mil för hö, nja...där går gränsen.

Ungarna kom så sakteliga in i sina rum och Peter hämtade deras sängar.

Zabine fick två rum och vi såg att hon blev bättre, lite piggare och gladare. Ibland hörde jag henne sjunga och log för mig själv. Det fanns trots allt hopp om att hon skulle bli helt bra.

Rum nummer två skulle Zabine få som musikstudio, något hon längtat efter länge och väl.

Vi rev duschkabinen som satt i lilla badrummet (det fanns tre, men ett blev helt utdömt av Anticimex) och jag skrubbade länge och väl för att få golvet rent efteråt. Äckligt är bara förnamnet. Hittade både gamla tops, en krona och annat i smörjan.

Jag målade väggen med vit färg för att slippa se den aprikosfärgade plasttapeten, men stoppade efter några drag. Allt ska bort, men inte ännu.

Jag kontaktade några byggbolag angående renovering av fasaden, men fick inget svar. Det verkar lite trögt...

Ringde till fönsterbolag om att byta och de skulle återkomma om tid.

Hampuz och Razmus började skolan och verkade trivas. Zabine orkade inte och jag/vi tvingade henne inte. Däremot kontaktade jag BUP och fick besökstid.

Min gamla vapendragare Björn kom och hälsade på och det blev kramkalas. Har saknat honom och det kändes ända in i hjärteroten när han kom in på gården i sin lilla blåa bil.

Han hjälpte oss att lägga golv i barnens rum.

På kvällen åkte vi till restaurangen en bit härifrån och åt mat med mamma och pappa. Känns overkligt att vara här, men rätt så rätt. Saknar vårt gamla hus, och det kliar i fingrarna att få renovera det här.

Peter och Raz byggde en ny box åt Tritill, nu med fönster med utsikt över gården.

Stina och han gick i varsin hage, nära varandra (bara ett tunt snöre mellan dem) och jag funderade på om jag skulle släppa ihop dem. Vågade jag? Skulle de sparka mot varandra? Bitas?

#ÖstergårnMyskje Ingen värme och köp av ny häst

Efter tre dagar i huset insåg vi att det inte fanns varmvatten och efter en titt på jordvärmepumpen såg vi att vattnet höll 35 grader. Hupps!

Vi ringde efter experthjälp och han kunde snabbt konstatera att någon hade tagit bort magnetfiltret och inte satt tillbaka det, vilket troligen resulterat att pumpen satt igen sig och behövde repareras.

Irriterad ringde vi till förra ägaren som inte svarade och dagen efter klev vi in till jordvärmefirman och diskuterade värdet av att reparera en nio år gammal jordvärmepump (det skulle kosta mellan 12000-15000 ca). 

Naturligtvis var det inte värt besväret att reparera och vi beställde en ny, för...håll i dig...84000 pix.

Trilledutt gick snällt i hagen hela dagarna och stod ensam på nätterna i stallet med radion på och en liten nattlampa. han stormtrivdes och visade det på alla sätt.

Men, man får inte ha hästar ensamma och efter att ha kikat på olika hästar på hästnet, bland annat en halvsyster till Trille, bestämde vi oss för att åka till Mariefred och kolla stoet som vi fått rekommendation om. En vecka senare stod hon i vårt stall. Helt underbar på alla sätt och såååå vacker. Cirka tio centimeter lägre än Tritill och färgväxlare, dvs hon är silvergrå på sommaren och svart på vintern.

#ÖstergårnMyskje renovering av hästboxar och inflyttning

Innan vi kunde ta upp min lilla häst Tritill måste vi göra två saker. 

För det första måste han åka till veterinären för att få okej att han kunde följa med. Han hade ju haft fång och hade spatt båda bak som gjort honom halt.

Veterinären gav honom tummen upp och den 17 september åkte han hästtaxi från Sossos stall till vårt.

Han skötte sig galant och var knappt svettig när han kom hem.

Peter och Razmus hade renoverat två boxar och han fick den ena som jag fyllt med nytt strö.

Han fick en liten hage till att börja med och vi stolpade för glatta livet för att han skulle kunna utöka den.

Tritill verkade trivas men hagen var mjuk och lerig, vilket jag ville undvika till varje pris. 

Sagt och gjort. Vi tog bort fårnätet och stolpade in skogshagen som snart blev hans tillhåll.

Vi letade någon som kunde ha sin häst hos oss, men...nja ärligt talat var det lite halvhjärtat och Tritills gamla ägare hade ett sto på g till oss. En sk färgväxlare, 16 år och ursnäll.

Hm, sto tänkte jag och finurlade på om det skulle fungera med Tritill.

#ÖstergårnMyskje Hälsingland

Den 15 september i år åkte jag och min underbara familj från vårt hus i Grödinge till vår nyinköpta gård i Hälsingland.

Huset i Grödinge var tipptopp efter ca 15 års intensivt rustande. Vi hade fått det precis som vi ville, med en underbar trädgård fylld av alla möjliga sorters bär, frukter och rosor, men även buskar. Det var nymålat och urvackert.

Köket gick i indisk stil och vi hade byggt till en uteveranda som vi använde flitigt. Det var stort och ljust.

Underligt nog låg Östergården som vi köpt bara ett stenkast från gården jag växt upp på, som min lillasyster tagit över efter mamma och pappa för några år sedan. Fastigheten hade anor från 1500-talet och hade en gång i tiden varit den största av dem alla i byn. 

Själva huset var från 1900-talet eller lite tidigare, men det stod ett slitet timmerhus på tomten som var mycket, mycket äldre, ev från 1500. Alla originaltapeter och skåp fanns kvar, och ett trasigt tak.

Det behövde rustas överallt och täkterna runtom var i dåligt skick och höööögt gräs växte på dem. 

Men det var 9 hektar åkermark och 27 hektar skog som vi skulle få göra som vi ville med, vilket tilltalade både mig och min käre man Peter. 

Trilledutt, min lilla/stora islandshäst skulle få skogshagen han behövde för att inte bli sjuk i fång igen, och vi kunde fixa eget hö, och framförallt kunde vi bygga carport och annat.

Men som sagt det var mycket som skulle fixas innan vi kunde slå oss till ro och bara bo.

Multifunktionell i min roll

Corona ställer till det på många plan, och idag har vi tagit beslutet att hålla ungarna hemma pga risken att få eländet. 

Innan det beslutet har jag gjort allt för att inte få smittan, och skjutsat Razmus till hans praktikplats i Heron city varje dag. En nätt resa på några mil.

Hampuz har åkt skolbuss med munskydd på och spritat händerna noga.

Zabine lilla älsklingen har varit och är sjuk fortfarande.

Det är förresten hon som tillhör riskgruppen och vi har bara i undantagsfall varit ut i affärer och åkt på BUP och till vårdcentral. Gissa om hon är less på sin situation?

Flytten av Trilledutt till nya stallet gick helt utan komplikationer. Jag trodde att han skulle sakna sin vapendragare Erro mer än han gjort, men jag tror att Fjödur har blivit hans nya fling. De står och gosar över boxkanten och vi hoppas att de så småningom kan gå tillsammans i hagen.

Hage ja, den nya hagen är stooooooor och det finns t.o.m en skog som Tritill just nu befinner sig i.

Han hade ju en släng av fång för några månader sedan (vi tror iallafall det) och hovslagarens råd var att ta honom till en skogshage, vilket jag alltså gjorde.

Peter och jag hade redan ögonen på stallet innan vi flyttade dit, och har t.o.m erbjudit oss att KÖPA det, men icke. "Nope, det är INTE till salu", sa mannen vi pratade med.

Den som myser mest över coronavistelsen hemma är nog hundarna som har ständigt sällskap och får gå ut flera gånger per dag.

Nu har vi t.o.m två extrabarn hemma, vars pappa är sjuk och ligger på sjukan. Inte corona dock.

Så det är fullt ös medvetslös härhemma och barnen flyttar så sakteliga in i sina respektive rum medan jag härjar runt på nya kontoret och försöker bringa ordning på det totala kaoset av böcker, pärmar och papper, papper, papper.

Idag hade jag tänkt att ungarna ska gräva färdigt för fiberinstallationen och jag ska klippa ner häcken som bara hunnits till hälften. Lägg där till ett bullbak och eventuellt ridning så är dagen full.

Hjärntrött

Nä, det är inte mig rubriken syftar på. Det är min älskade unge, vår dotter som nått upp till femton vårar och borde vara ute och drälla nätterna igenom med sina vänner. Nu är det inte så....alls. Visst har Coronan ställt till det för oss, och Zabine naturligtvis. Hon kan inte gå i affärer, inte på restaurang, inte träffa sina vänner, men orsaken till det är att hennes hjärna löpt fullständigt amok och försatt henne i en mycket underlig position...hon är ständigt trött och sover jämt. Om vi mot förmodan gör något extra till exempel åker till stallet och pysslar med hästarna, så åker hon hem efteråt och däckar totalt. Sover, sover och sover.

Hjärntröttheten har sakta anfallit hennes hjärna och jag har en tes att orsaken är det extremt stora trycket hon la på sig själv i våras angående skolarbetet, som hon inte klarade av. Zabine har nämligen Add och mycket, mycket svåra problem med minnet. 

Tänk dig att du läser ett A4 och när du läst alla rader på det minns du inte de första raderna, alltså minns du inte vad det handlar om. Alls. Eller när du ska lyssna på ett föredrag och skriver upp stödord för att eventuellt minnas vad hen pratade om, och efteråt fattar du inte ett dyft vad alla stödord betyder, eftersom du tappade tråden redan efter fem minuter.

Vi har varit till läkare och ska tillbaka, men eftersom Zabine har hjärtfel (aortainsufficiens) som i vanliga fall inte märks, så måste vi vara i karantän och undvika sjukhus....i alla fall just nu.

Sommarlovet har gått extra fort i år och jag märker att barnen blir olustiga och de längtar inte tillbaka. 

De har inte gjort något speciellt i sommar, mest slappat och spelat dataspel och läst serier, eller sett på film. Zabine har spelat in en massa videor där hon sjunger in covers och skickar ut dem på instagram och allt vad det heter. Jag har tappat kontrollen på alla numera och brukar sitta och kika på dem med Zabine ibland, men blir snabbt uttråkad.

Nä, tillbaka till Zabines dilemma igen...

Add är en diagnos som numera sammanblandas med Adhd och de flesta förstår nog inte vidden av vad de tre bokstäverna gör med personen som har dem. 

I vår familj finns det fler barn med diagnos. Vår älskade sjuttonåring har Adhd med betoning på attention. Han skuttar inte runt som ett torrt skinn och hittar på ständiga bus, och har inte en kropp som kräver ständig rörelse. Istället är han som en levande zombie och föredrar att ligga i soffan och chilla med musik i öronen eller spelar dataspel eller surfar på nätet.

Sedan har vi vår minsting som inte har någon diagnos, men nog borde ha det. Han är vårt så kallade yrväder, en direkt kopia av mig som liten och litegrann som jag är idag. Saker ska hända oupphörligen och han umgås ständigt med kompisar, springer och hoppar runt, har svårt att vara stilla. En direkt motsvarighet till sin bror.

Peter och jag har tydligen Adhd det har läkarna vi haft kontakt med sagt flera gånger, och ja, det kan nog stämma, men jag har inga problem med det idag, det var förr i skolan när jag hade samma svårighet som Zabine att få in saker i skallen utan att dunka in dem.

Kika gärna in på Zabines instagram #Ungmedutmattningssyndrom där hon berättar om sin resa.

En början 1013

Lisa svepte bak sitt långa mörka hår i en tofs hon hittade på handfatskanten och drog fram makeupspegeln som satt på väggen vid badrumsskåpet. Nog borde medlet verka fortare än så här, tänkte hon och gnuggade med fingrarna på fräknarna som envist höll sig fast i det brunbrända skinnet. Vänta 20 minuter, stod det på förpackningen, sedan skulle de vara väck. Men inte då. jag kommer att se ut som en prickig korv ikväll, med röda stråk fyllda av torkat blod. Kärringjäveln lovade mig på heder och samvete att det skulle fungera. Inget en prick skulle återstå. Inte-en-fucking-prick.

David tittade in i badrummet, men drog snabbt bort huvudet när handduken kom farande mot honom. 

"Försvinn. Du får gå själv ikväll. Jag följer INTE med. Inte så här."

Sommarlov och medicinstopp en tid

För en tid sedan började sommarlovet för barnen och i Razmus fall slutet på en era, och förhoppningsvis början på att bli vuxen det vill säga gymnasiet. Han har sökt till handels och vi har hittat en liten skola med bara 200 elever med superdupertrevliga lärare.

Zabine ska börja åttan till hösten och för henne blir sommarlovet som en välkommen tung suck. Hon är trött i både själ och hjärna, sover mycket och återhämtar sig sakta men säkert genom att träffa vänner, chilla i hängstolen med en bok eller lyssna på podcaster, rida sin älskade Erro och hjälpa till i stallet.

Hampuz gör som alltid, studsar mellan tak och golv, pratar i ett om allt och inget, och retar gallfeber på mest Razmus, men även systeryster Zabine får sina duster.

Jag och Peter jobbar, varje dag, men får/ måste ta semester från och med den 16 juli ungefär när en ny medlen kommer till familjen i form av ett svart moln av päls och två bruna, pigga ögon fulla av upptäckarglädje. Hon har inget namn ännu men blir Hampuz älskling. En mycket, mycket efterlängtad vän till honom. rasen är Doodle och vi har noga läst på för att kunna möta henne på samma mark.

Det var länge sedan jag skrev här och ännu längre tid sedan jag skrev på mitt manus. Tid är numera en bristvara och jag försöker, men får den inte att räcka till hur mycket jag än vill. Saknar känslan att producera text och använda hjärnan till det jag anser vara en mycket viktig del av en människas liv, fantasi. Men, jag får väl rationalisera och göra några omvärderingar och återgå till skapandet så fort som möjligt. Mindre teve - mera text helt enkelt, eller....är det surfandet som snor min tid? Hm...

Det finns ju så mycket att läsa på nätet, saker att lära mig som jag inte kunde förut. Väldigt, väldigt mycket har cirkulerat kring Tritill eftersom han varit skadad och jag behövt lära mig allt om det. Böcker i all ära, men att se en instruktör livefilmas slår nog lite mer eftersom jag är så trögtänkt kan jag se den tio gånger utan att skämmas, och ibland...händer det.

Tritill ska nu vara återställd, men...han har tappat oerhört mycket och har en lång väg tillbaka till tiptop. Tur att det är sommar och ljusa, långa kvällar. Dock fyllda med blodsugande bestar i form av mygg och broms. ha, ha...är det inte det6 ena så är det det andra.

Livet gjort en saltomortal och gett oss en riktig klackspark upp till himlen som innebär lycka och välfärd. Samtidigt har våra kroppar påmint oss att de börjar bli till åren. Undviker numera stora speglar och min kropp som antagit formen smal planka med diverse krökar och har ynkevikten 50 kg gör ont...typ överallt. Vad var det som hände liksom? Peters knän krånglar efter åratals knäsättande på tak och mina händer som ändå varit ganska schysta värker ihärdigt trots daglig massage och massageolja med diverse bra-för-värk-innehåll. Jag har nog testat det mesta i hälsoväg. Har dessutom fått något som heter TN i käften som ungefär känns som ihärdig, illande tandvärk, men med underligheten att den flyttar sig...hela tiden. Tydligen en nerv som finns på båda sidor om ansiktet. Att medicinera ger biverkningar och operation kan fungera, men inte alltid. Underligt är det, och jag har inte en susning varifrån det kommer....och apropå susning så har jag fått tinnitus. Peter har också det så vi brukar skoja om hur det blir när vi blir ännu äldre - ingen hör vad den andra säger.

Nåja, jag kan gå och stå och framförallt rida ännu. Höftvärken jag haft i många år är mycket , mycket bättre nu när jag rider, framför allt efter ett barbackapass, och jag kan fortfarande hålla tyglarna trots trasiga fingrar och leder. Lyckan att sitta på hästryggen överglänser mycket, ibland t.o.m smärta.

Nu ska jag krypa till kojs och njuta av mörkret som söver mig.

Godnatt