Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



7 december 2010

TEMA Att ha tid


Tiden är aldrig tillräcklig.
Det är ungefär som med pengar…får du mer, spenderar du mer.
Om du får mer tid…hittar du på mer att göra av just den anledningen.

Nu skall jag ju inte dra alla över en kam, men jag ser det här hända gång på gång.
Om dygnet skulle få 26 timmar eller kanske till och med 30 timmar så skulle vi säkert som amen i kyrkan putta in någon kurs eller något annat.

Tid som blir över (just nu är det ju lite taskigt med sådan, men annars) spenderar jag ofta i skogen, eller med att bara vara. En slags kort meditation som gör att jag ramlar tillbaka i livet som en människa istället för en hamster som springer i sitt hjul, för det är bara att inse.
Pusslet med hundar som skall ut och rastas, morgontrötta ungar som knappt klarar att hålla ögonen öppna, och skola som skall skötas är inte lätt. Sedan har vi ju en mycket, mycket stor sak som nog är viktigast av allt. Att måna om sin älskade…hm…

Kväll efter kväll går ut på att tända en brasa för att få upp värmen i huset, få i barnen mat och läsa läxor med Razzel, sövning av barn och slutligen mina egna läxor. Puh! Min stackars karl kan på sin höjd få en puss om dagen, knappt det.

Hjulet snurrar på allt fortare…

Men snart har jag jullov, pilutta er och skall umgås med ungarna dagarna i ända. Skrivandet hoppas jag kunna sköta mitt i lekandet och stojandet.

5 kommentarer:

  1. Gillade uttrycket "ramla tillbaka i livet". Ser det framför mig :-).

    SvaraRadera
  2. Ja tid och barn är en svår combo.
    Men fint jobbat av dig. Mysigt att sita och skriva i ett torn.

    SvaraRadera