Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



20 december 2010

TEMA Bro

Steg för steg tog Amina sig ut på bron. Den var täckt av is och de tunna skorna hon hunnit få på sig vid flykten från hemmet rådde knappt på kylan. Med händerna djupt instuckna i fickorna tog hon ett trevande steg, men halkade och var på väg ned i det isande kalla strömmande vattnet när någon greppade tag runt hennes smala midja.


Mannen sade ingenting, bara lyfte upp henne i sina armar och gick med bestämda steg över bron. Pälsen han bar luktade lite unket, och Amina märkte att han hela tiden tittade bort från henne.

När mannen ställt ned Amina vände han snabbt på klacken och gick tillbaka innan hon hann reflektera över hans underliga sätt. Amina satte händerna som en tratt runt munnen och skrek av sina lungors fulla kraft. ”TACK FÖR HJÄLPEN!” Sedan halkade hon vidare mot de små stugorna som låg en bit därifrån.

Huttrande tog hon sig flämtande till en av de små hemtrevliga röda stugorna med de så karakteristiska vita knutarna. Stelfrusen med vitnande händer bankade hon om och om igen desperat på en svart dörr med en vacker julkrans hängande utanpå.

Efter några sekunder öppnades den och en kvinna med rosiga kinder och degkladdigt förkläde tittade ut. När hon såg Amina förändrades hennes ansiktsuttryck snabbt från välkomnande till avståndstagande. ”Du har träffat honom…så du är inte välkommen här. Sådant ställer bara till besvär.” Med en smäll slog kvinnan igen dörren i ansiktet på Amina som började att gråta.

Några stugor bort stod en gammal man med käpp och såg det hela. Han vinkade till sig Amina och bjöd in henne i efter att han borstat av henne snön.

När de satt med varsin kopp te vid brasan berättade mannen som hette Filip historien om brogubben medan han varsamt lade sin ärrade, rynkiga hand över Aminas.

6 kommentarer:

  1. Grattis grattis! Hoppas det går fortsatt bra!
    Fick en medeltidsbild framför, kanske har svenska stugor för alltid varit röda med vita knytar ;). En puff med öppningar åt alla håll att fortsätta på. Gillart.

    SvaraRadera
  2. Usch träffade döden tänkte jag. Märkt.

    Och grattis roligt

    SvaraRadera
  3. Wow, bra text! Men jag skulle gärna höra historien den gamla mannen berättade, Fast samtidigt är det jättebra att du inte skriver ut den. Det skulle ta bort mycket av den fina stämningen! BRAVO

    och grattis!

    SvaraRadera
  4. Hej igen!
    Vill bara tacka för din kommentar! Jag brukar svara på min blogg men då kanske du missar det :)
    Jag även tala om för dig att jag verkligen beundrar dina texter och därför känns det extra roligt att få kommentarer av dig!

    SvaraRadera
  5. Bra text, vill gärna läsa en fortsättning!

    SvaraRadera
  6. Bra skrivet,väcker mersmak över vad som berättades :)
    Gillar hur handlingen drivs på och byts, utan vidare förberedande för läsaren...

    SvaraRadera