Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



10 augusti 2011

Dagboksinlägg 10 aug.

Upp klockan sex som vanligt, och på med kläderna i full fart, sedan frukost och ett snabbt telefonsamtal till Rita som ligger och sover.

Hon kommer hit efter några minuter, och jag åker iväg till arbetsförmedlingen på informationsmöte om min kommande början på de sista 150 dagarna av a-kasseersättningen, eller alternativt start av jobb- och utvecklingsgarantidagarna.
Pratar med de inne på avdelningen efteråt, och får för första gången på länge träffa en vettig människa, Skrattande frågar han mig hur jag orkar vara så kreativ, och ber om min hemsidesadress.
Tråkigt nog stöter jag i sten när jag kommer med olika förslag på utbildningar eller andra vägar till jobb.
Det är som att sitta i ett ekorrhjul som inte går att stoppa.

Undrar vad de i regeringen haft i avsikt när de skapade sådana här olika insatser?
Under tiden mannen pratar undrar jag inom mig hur många som verkligen får hjälp. Det här blir som en förvaring inom vadderade väggar för arbetslösa. 

Jag hoppas naturligtvis att jag har fel, men det verkar så.

Han avråder mig från att gå med i Jobb-och utvecklingsgarantin, och tycker att jag skall utnyttja de 150 extradagarna jag får först. Glad att äntligen hitta någon som verkligen tar sig an mitt idoga sökande öppnar jag mig helt, och berättar om min längtan att starta eget, och förhoppningarna jag när att bli "riktigt" manusförfattare.

När jag åker därifrån regnar det, och plötsligt övergår det till skyfall med hagel. Körbanan fylls med vatten, och jag måste sakta in för att inte köra i diket.

Inne i Tumbacentrum är det rea på Kappahl. Jag fyndar en varsin softshelljacka till mig, Zabine och Razmus. Och nu menar jag fynda...Förr 499:- nu endast 125:-, dvs halva reapriset. Rycker till mig ett par strumpbyxor, en tröja, och ett par Kaxs överdragsbyxor, sedan till kassan för att betala. Det är med stor tillfredsställelse som jag lämnar affären.

Peter ringer och ber mig hämta sin kompis ”Mackan” som väntar i Alby, och jag vänder snällt bilen, och åker tillbaka genom forsande vatten,

Vid det här laget är jag råhungrig…en frukost räcker inte hur länge som helst, och klockan har dragit iväg till två.
En hamburgare på stående fot, sedan går vi in på ICA och handlar mat.

När vi kommer hem har ungarna kompisar på besök, och herregud i skruven vilken röra det är.
Ungarna droppar av efter några timmar med tevespelande, barbielekande, legobyggande och allmänt stoj.

Nu är klockan nio, och äntligen ligger två barn. Lilleman har vaggats till sängs i sin specialsäng, och Zabine ligger och lyssnar på cd-saga. Razmus och Peter kör hem Mackan.

Och nu min kära vän skall jag krypa in i filten, och förflytta mig in i skallen på trettiosjuåriga Benjamin och trettionioåriga Charlie.

1 kommentar:

  1. Herreminje, vilken fart du har!
    Jag som brukar anklagas för att vara "hamster på knark", har gått in i semesterlunken med råge!
    Här händer ingenting före 9 på morgonen och skriver gör jag när jag kommer ihåg hur man gör!:)
    Läser, det gör jag däremot som om jag hade betalt för det!
    Bara det blir vardag ska jag nog komma igång igen.
    Fick veta att mitt ordinarie "krönikörande" drar igång redan på tisdag, vilket innebär att jag måste prestera en text senast fredag.
    Bra så, då måste jag få upp ångan igen!
    Kram

    SvaraRadera