Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



4 februari 2012

Glömda ord-kivas

Kivas – tjafsa, smågräla, bråka lättsamt, träta, tvista, vara osams, bändas med, ivrigt tävla om, rivas, slitas, nappas, tampas, småretas, munhuggas

Jisus vad många synonymer jag hittade på det här ordet.
Nåväl, av ordet skapade jag denna novell:

"Jäla idiot.", säger Lilleman och lutar sig framåt med överkroppen som för att förstärka orden. "Jäla, jäla idiot.", fortsätter han och hämtar ett av plastsvärden för att i nästa sekund dunka det i huvudet på stackars Zabine som ligger och halvsover framför teven.
Hon störtar upp storgråtandes och springer in i köket till mig."Haaaan slåååååår miiiiiiig.", snyftar hon och tar upp ett annat plastsvärd, och hivar det mot Hampuz som hukar sig och på några millimeter när undgår att träffas.
Razmus kommer gående med ett finurligt leende i mungipan. Han tittar på mig med bedjande ögon. "Får jag spela play mamma? Snälla?" Razzel tittar på syskonen och lipar åt Zabine som står vid min sida.

Jag fångar svärdet sekunden innan det är på väg att nå Razmus rumpa, och håller fast det under tiden som jag fångar in Lilleman och lyfter honom. "Hörru du min lilla vän. Vad har vi sagt om att slåss? Och sådan där ord använder vi inte i den här familjen.
Hampuz sparkar vilt och kastar med huvudet."Läpp mig föbannade idijot, läpp nej mig."
Razmus har svårt att hålla sig för skratt och håller handen för munnen.
Jag sätter mig ned på huk och försöker lugna min temperamentsfulla son. "Hampuz, lyssna nu. Det här är inte okej. Man säger inte sådär, aldrig någonsin." 
Lilleman stillar sig och tittar på mig med sina grågröna stora ögon."Men Razmus har lärt mig det. Han säger så till mig."
Suckande ser jag till att de sätter sig i en ring runt mig och förklarar att människor kan bli sårade av ord ibland, att det låter mycket illa.
"Förresten vet du vad en idiot är? frågar jag Lilleman och lägger handen runt hans haka för att få kontakt, och behålla den.
Han skakar på huvudet och ger Zabine en lätt spark på foten.
"Just nu beter du dig som en.", säger jag och tar tag i foten som om igen förvillar sig mot systern. "Vänta skall jag slå upp ordet i min ordlista.", fortsätter jag och reser mig upp.

Jag läser innantill i min bok:
"En idiot är en sinnesslö person, psykiskt efterbliven, utvecklingsstörd, dåre, fåne, tosing." 
Med blicken stadigt  i Hampuz säger jag:
"En idiot är en sjuk människa, och jag vill inte höra dig missbruka det ordet någonsin mer. Förstått!"
"Ja mamma." mumlar Lilleman och viker ned blicken. "Ja lovaj."
"Nu slutar ni kivas och leker istället. Var glad att ni har varandra. Tänk så många barn som är ensamma."

En liten stund efteråt är Zabine ytterst nära att säga ordet igen, men lägger handen för munnen och ser skyldig ut,
Triumfierande skrattar Hampuz och ställer sig upp för att peka på systern. "Hon sade det, hon sade det."
Zabine slår ut med händerna och ser ledsen. "Men mamma, jag tryckte tillbaka det."
Razmus ropar från sitt rum. "Mamma jag hörde, hon sade nästan det. Då gills det inte.

Jag ger upp för stunden och tar ut valpen en kort sväng för att vila öronen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar