Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



5 april 2012

Manusskrivande-katter som kopulerar och magsjuka

Inatt jobbade jag med manuset tills jag somnade i datorn. 
Ha, ha...jo jag somnade med huvudet lutat mot datorn. Tangenterna hade avbildats på ena kinden.

Strax innan vi la oss spydde äldsta grabben över hela sängen. Det stank pyton, och jag mycket nära att spy själv. Tur att man ha tvättmaskin.

Razzel fick lägga sig på soffan med en handduk under huvudet.
Tur som var verkade han repa sig direkt, men nu återstår att se om de andra åker dit.

I morse försökte jag ringa och sjukanmäla ligan, men får det inte att fungera, så nu måste jag åka de sju kilometrarna för att tala om vad som hänt.
Peter får kolla småttingarna.

Morgonen har annars bestått i att jaga löpska katter som dragit mig rejält vid näsan. Våran Zally låtsades att hon inte var löpsk, men lade sig kurrande på verandan när Gustafkatten (En brunare variant av honom) visar sig sitta runt hörnet.
Glatt möter hon honom och drar iväg fortare än jag hinner säga "Men?"

När jag tar ut hundarna jagar dem ifatt katten och försöker hugga honom varvid Zilla får en klösning på nosen, och Chicco skäller som besatt. Hå, hå jaja vilken cirkus det blev...

Så nu kära vän blir det kattungar snart. Deras graviditet är ju bara på ynka 58-65 dagar.
Om det vore så med människor skulle säkert jorden ha varit mer än överbefolkad för länge sedan.

Dessutom verkar vår Zilla ha tjuvparat sig med Chicco trots rigorös bevakning. Hon börjar tjocka till sig rejält, och det är inte bulla som är orsaken.
En hund går gravid i ca 63 dagar, så till sommaren får vi smått i huset.

Nu ska jag äta frukost, sedan tuta iväg till skolan och hämta hem kläderna inför påsken, som jag förhoppningsvis slipper tillbringa med att torka spyor.
Håll tummarna.

Ha en underbar dag
Kram




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar