Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



9 maj 2012

Går livet på kryckor-giftermål-totemdjur

Ibland ställer livet stora krav på ens tålamod, och då gäller det att tänka på de som har det värre.
Så var det när jag skulle ha barnen, och jag hittar ständigt människor som går igenom stora förluster eller prövningar som kämpar för att inte tappa taget.

De gångerna gäller det att man tittar framåt, kanske månader eller år. Men man måste fokusera på det som kommer, inte det som är. Naturligtvis måste det finnas tid att sörja, men man får inte ramla ned i gropen av sorg och förtäras

Två av mina graviditeter låg jag ett antal månader i sängen av olika orsaker, men blev konstigt nog aldrig stressad av situationen.
Jag som vanligtvis flängde runt som ett skållat troll blev tillsagd av läkarna att ligga ned. Det fanns inga undanflykter.
Snällt låg jag dag efter dag, vecka efter vecka och stirrade i taket, och tittade på alla tv-serier som fanns. Väntade...väntade...och väntade

Nu gick det bra, och jag kom upp, mager som en skrika med muskler som försvunnit och lämnat plats för ett dallrigt skinn. Stapplande tog jag mig tillbaka till livet och kunde så småningom bli människa igen.

Vad är det månntro som gör att man kan göra så här? Var det kanske min enträgna önskan att få barn? Gör vi kvinnor vad som helst för att få barn? Och männen, vad kan de göra?
Peter var en klippa. Han jobbade i dubbla pass, fixade käk, städning, sjukhusbesök(han bar mig) och på det hjälpte han till med renoveringen av sin systers lägenhet. En klippa är vad han är. En solid stark vägg där jag alltid känt mig trygg och omhuldad.

Nu ska vi gifta oss.
Jo, jag den eviga singeln ska gifta mig. Det trodde jag inte den där torsdagen strax efter millennium. Att han den där långa drasuten till kille skulle bli min man tolv år senare.
Nu ska jag byta efternamn och göra en gemensam tatuering som symboliserar vårt äktenskap. Naturligtvis blir det med mitt totemdjur pantern.
Peters totem är nästan mäktigare, det är Grizzlyn. En stor härlig nallebjörn som står på baktassarna och vrålar. Så ser jag i alla fall det när jag blundar och frågar min hjälpare.
Vi tänkte gifta oss på min födelsedag som är den 12/12, ja du fattar varför va?
Coolt är bara förnamnet.
Däremot kan det bli lite underligt med mina böcker. Framför allt de jag räknar med ska komma ut senast i september till bokmässan.

Mycket tankar i mitt huvud just nu. Det svindlar.
Ha en bra dag
Kram


2 kommentarer:

  1. Tänk, det var faktiskt min första tanke när jag såg att du skulle komma att använda ett nytt efternamn framöver - giftermål!
    Coolt datum också.
    Har en vän som förlovade sig 5/5 -05 och hade planerat att gifta sig 6/6 -06 men giftermål var inte tänkbart tyckte partnern.
    De är fortfarande förlovade dock.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min kille och jag förlovade oss 2005, men han hann inte få ringarna innan den femte då han tänkt göra det.

      Radera