Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



20 augusti 2012

Nattjobb och dagjobb en svår nöt att knäcka

Igår natt jobbade jag med faktureringen till både mitt (RaZaHa-help4you) och Peters företag Speed bygg & plåt. Det är ju inte bara att fakturera. När pengarna kommit in ska jag skicka kundens Rutadragssumma till skatteverket för att få ut resten av pengarna, och därefter ska jag meddela min bokföringstant att pengarna kommit in.
Papper, papper, papper...det är företagandet i Sverige. Alla vill ha påskrifter och det är många papper som skickas hit och dit.

En skrivarväninna hittade ett intressant föredrag om Svenska som jag bokade, och när jag kikar in på kalendern ser jag att det blir en dryg månad.
Jag ska på mammografi, Lilleman på läkarbesök för att kontrollera hemangiomet i kinderna, och Raz klass ska till en Järnåldersby och behöver skjuts med sina kamrater, men jag ska även på releasefest för min skrivarkamrat Pebbles bok Jag vet inte var psykoser kommer ifrån
Läs den, jag grät då jag gjorde det.

Nåväl klockan hann bli tre innan vi la oss, och som vanligt tyckte jag att det var enormt skönt att sluta ögonen och zzzzzzzzzzzzz.

Idag har jag varit hos inte bara en kund, utan två kunder.
Det första besöket gjorde jag full av tvivel. Gräset var vått, och det kippade om skorna då jag gick över den, men efter att ha trimmat alla kanter tog jag mig an uppgiften som gick galant.
En gräsmatta fixad, dags för snabb matpaus på Statoil, och vidare till Fullersta där det faktiskt finns mycket kvar att göra.

När jag kom dit låg gråsvarta moln över huset som förebådade ösregn. 
Jag gav mig på tuktningen av buskar igen, och Marianne gjorde sällskap. Under tiden vi jobbar pratar vi oavbrutet...och skrattar...ja herregud så mycket roligt vi har tillsammans under tiden jag arbetar.
Hittills har jag spenderat över nittio timmar i hennes trädgård, och nog förändras den...oj, oj...kika själv in på min företagssida och titta.

Vid ett kom Peter förbi och levererade flera säckar jord plus fyra nya vresrosor som heter Hansa rugorosa. Han hjälpte oss bära in säckarna, och jag planterade dem nere i trädgården med stort besvär.
Anledningen till stöket var rötter, mängder av rötter. Dels från Lönnen, men även från Körsbärsplantorna som självsått sig, och några andra buskar som försökt invadera gräsmattan.
Det blev jättefint, och jag var mycket nöjd.
Jag hade beräknat antalet fel, och fick en vresros över som ska planteras någon annanstans.

Peter satte igång med saneringen av baksidan där träd låg över hustaket. Det var inga smala stammar som  han sågade av, nä...det var groooova sådana, som jag nog inte klarat av.
Ljuset  flödade in genom grannens takkrona, och i den smala gången där träden stått.
Plötsligt sprack himlen upp, och solen sken på oss.

Jag tittade på klockan och såg att den var tre. Det var lite halvbråttom att vattna de nysatta växterna och plocka ihop. Peter kämpade med grenar, och träd som han la på pickupen. Ansiktet blossade av ansträngningen, och jag hjälpte till med att dra fram fler kvistar.

Stressad satte jag mig i bilen och skyndade till skolan, medan Peter for till återvinningen.

Hampuz var trött, och påminde mig att han skulle få följa med mig till jobbet imorgon, så...det var bara att gilla läget. 

Razmus gjorde motvilligt läxan medan jag och Zabine planterade en planta björnbär som min kund gav mig.
Har du smakat sådana någon gång? Smarrigt.

Nu är det dags för mig och Peter att äta kvällsmat. Barnen vill inte sova, men jag tänker stänga in mig på kontoret och redigera manus.

Godnattkram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar