Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



7 september 2012

Kunskap är kul, men bra lärare är en förutsättning-appkurs -dag2

Det är roligt att lära sig nya saker.
Jag har alltid varit extremt vetgirig. För mig finns inga gränser för lärande...om jag är intresserad av ämnet.
Just så har det varit med appar.
Jag har läst allt jag kommit över under flera år, för att på så vis lära mig själv.
Men det är bara att erkänna...med Ruben Rivieras hjälp, och mina skolkamraters lärde jag mig flera gånger fortare.

Igår tog jag bilen till Tumba istället för buss, och fick på det sättet sova en halvtimme längre. Något som är välbehövligt eftersom jag redigerar till mycket sent på nätterna.

Jag har skickat ut förfrågan till förlag om de är intresserade av mitt manus, och jodå...visst är de det. Så för mig återstår inget annat än att redigera, redigera och redigera igen för att sedan skicka in manuset.
Extremt spännande är det, och jag vibrerar av skrivlust.

Nåväl, tillbaka till gårdagens appkurs.
Dag 2 i folkuniversitetets fina lokaler fick vi lära oss mer ingående appskapande. Till exempel jag då, som vill göra en enkel men ändå speciell app för att sprida mina ord. Open Ratio gänget kommer att lägga till en funktion som jag efterfrågade, eller...inte bara en...flera olika funktioner.
Man kan säga att de har en fantastisk plattform som via oss blir förbättrad.
En av tjejerna hoppade av kursen eftersom hon tyckte den var för simpel.
Men hon skulle ha stannat, för vår underbara lärare ändrade helt enkel kursen efter vår förmåga, och vips fick vi lära oss mycket, mycket mer än vad som var sagt från början.

Vi i kursen diskuterade tiden, och kom fram till att kursen skulle nog ha dragit ut på fyra dagar för att man skulle hinna smälta det som sagts och gjorts. På det sättet skulle det inte blivit så mastigt som det blev nu. Jag kände mig som en skumboll i huvudet när jag gick hem på kvällen.

Nu kommer vi förvisso att få en varsin bok istället för de lösa papperen vi fått tidigare, så man kan sitta hemma och pula i sin kammare med systemet, men det är alltid bättre att ha ögonkontakt med läraren, än att skicka mejl.

Rabi som pratade engelska berättade mer om upplägget, och vi lyssnade andäktigt. Idee´n är mer än bra, och jag blev mycket ivrig att dels göra och lägga in min app på appstore, dels designa appar till andra.

På lunchen pratar jag med en av deltagarna och får nys på att hon gör mattespel i syfte att via den vägen lära ungarna matematik.
Just nu jobbade hon med de så kallade tiokamraterna. Något jag aldrig tidigare gjort, men lärt mig via Razmus. Jag tog hennes hemsidesadress, och tänkte kika in på plattformen hon jobbade med. Den heter Gamemaker, och erbjuder ordentlig visning av hur det går till.

Dagen gick fort, och efter att Ruben lärt oss hur vi jobbar med Photoshop, och jag frågat honom om man kan sätta in det stora programmet i en Macbook Air, sa vi hejdå, och gick hem.

Jag hade bråttom som vanligt, för Peter skulle möta mig i Tumba med barnen, och sedan åka vidare för att jobba andra passet idag.

Hm...det var sagt så i alla fall, men...

När jag kliver av pendeltåget i Tumba ringer han och berättar att Zabine kissat på sig, och måste byta kläder. 

Peters polare Mackan står vid bilen, och vi pratar om allt möjligt. 
Så fort bilen kommer byter vi bilar, och jag far hemåt, medan Peter och Mackan åker mot Vendelsö.

Skallen värker, och jag längtar hem. Men väl hemma är det dags för mat. Det blir pannkaka, sedan bad och sängen.

Så äntligen får jag göra mitt, eller...nja...några räkningar är på drift, betalda, men dock på drift och efterlysta av vår bokföringstant.
Brydd letar jag överallt, utan att se skymten av dem, men förstår att något felas eftersom jag inte ens har några kopior.
Bunten med räkningar ligger under några tidningar, och jag minns plötsligt när jag gjorde det. 
Klockan hade hunnit passera två och jag varken ville eller orkade kopiera några tråkiga räkningar den där natten, så jag lade dem i ett fack på bordet, och...glömde dem. Puh, jag blev mer än lättad över att hitta dem.

Peter ramlade in vid halv ett på natten, då jag läste mejl jag fått. Varav ett från ett förlag som gärna ville se mitt färdiga manus. 

Idag har jag sovit lite längre, jagat motvilliga barn, och kört dem till skolan.
Nu sitter jag i bilen på parkeringen i väntan på att få komma in på mammografi. Jag får nämligen en lapp varje år att jag ska göra det, och tackar alltid ja till det. Vem gör inte det?
Nästan varje gång gör det ont, och jag undrar alltid hur silikontjejerna gör?
Kan de över huvud taget bli undersökta genom mammografi?

Så fort jag är klar tutar jag hemåt till voppisarna som väntar, och ska redigera resten av dagen.
Jag meddelar när min app är klar, så kan du hämta den på appstore.
Ha det
Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar