Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



17 december 2012

Mamma jag är dålig-klippetiklipp

Jag var mer än lovligt trött när klockan ringde och segade mig upp ur sängen.
Anledningen till det var att jag suttit med manuset tills två.
Skylla själv alltså.
Peter mer eller mindre drog upp barnen ett efter ett och stack sedan iväg till sitt jobb.

Jag åt frukost med ungarna och satte mig i bilen för att åka iväg jag med. Ha, ha...trodde jag ja. Däcken åkte runt, runt, men vi kom inte ens fem centimeter framåt. Det var is och modd. Den värsta sorten man kan ha under ett bildäck.

Jag hämtade spaden och skyfflade bort is och snö, sedan gick det bättre. Det var dock svinhalt efter vägen när jag provbromsade för att kolla väglaget.

Lämpade av ungarna och gick med Lilleman till dagis. Slängde käft med tjejerna och åkte hem.
Ut med hundarna på minpromenad och skottade bort all snö min käre man öst ned från taket till hundgården. Vi pratar om meterhöga drivor, sådana där blöta jävlar och tunga.

Nåja, det gick hyfsat fort att bli av med eländet och jag gick in för att ta itu med nästa problem. Nätet.
Det vill inte fungera vare sig natt eller dag och jag skyndar mig att betala räkningar mm så fort Telia släpper in mig några minuter. Idiotjobbigt och vansinnigt irriterande.
Nu diskuterar vi ämnet här hemma och vad vi ska ta oss till.

Mitt på dagen ringer de från skolan. Jag svarar med hjärtat i halsgropen och andas ut då Erika berättar att Zabine ligger på soffan och mår dåligt.
Jag packar ihop och far iväg blixtsnabbt. Får med mig en hink i farten ifall att det är kräksjukan som gör intrång igen.

Igår totade jag ihop ett nytt avsnitt till min filmmanusförfattarkurs. Del 14 närmare bestämt. Det närmar sig slutet nu. Så småningom hoppas jag få ihop en e-bok med samma tema.

Min lilla jänta var inte så sjuk när det kom till kritan. Hon hade nog mest hemlängtan eller rättare sagt mammalängtan. Vi åkte till hemköp och handlade plus hämtade några DHL-paket sedan hämtade vi resten av ligan. Razzel ville som vanligt inte gå hem, men jag lockade med en hemlis jag och Zabine köpt.
Vi hade nämligen hittat flera roliga filmer som vi köpte. Hm...nu ligger det redan ex antal oöppnade filmer i byrån, men vem vet...de vi köpte kanske är ännu bättre, eller varför inte lika bra.
Återkommer om den saken när vi sett dem.

Peter åkte till svärmor för att hämta julklappar och jag klippte mig, eldade och diskade.
Klippa ja...hm...det där med hår är rätt lustigt. Jag hade samma frisyr (helikopterfrissa) i nästan femton år men sparade ut det hela i ett försök att bli mer kvinnlig(min frisörs ord, inte mina).
Resultatet har blivit en massa svordomar över hår som fastnar överallt, smärta där snodden sitter fast och idel krockar med skåpdörrar och annat. Kvinnlig javisst, men det har sitt pris. Då är jag hellre cool.
Det bidde en mohikanfrissa som jag suktat efter flera år.
Nu har jag ju snart trätt över femtiostrecket och fått den där vackra silvergråa färgen på håret som helst inte ska färgas över, men den gamla färgen sitter som fastklistrad på håret och vill inte försvinna. Därför klippte jag bort skiten. Klippetiklipp bara. ha, ha...det kändes som att träffa en gammal vän när jag tittade i spegeln. Bilder kommer när jag fått till dem.

Nu ska jag stänga butiken innan nätet gör det.
Kramar


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar