Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



11 januari 2013

Skrivarvänner-snöyra

Idag har jag skottat snö, hämtat ved och eldat, busat med Hampuz ute i snön och slutligen åkt till Stockholm för att träffa mina skrivartjejer.
Vi samlades på Cafe Fix vid Fridhemsplan i eftermiddags. Kan tala om att deras lasagne är gudomlig. Jag som i vanliga fall inte brukar äta mer än hälften av maten pinade i mig alltihop bara för att det var så gott.
Jag och tjejerna diskuterade våra manus, utgivningsdatum, böcker som andra gett ut och hur långt vi kommit i vårt skrivande.
Det är underbart att prata med människor som skriver. 

På vägen tillbaka var tanken att jag skulle läsa Bodil Malmstens skrivbok, men istället får jag slåss med svallningar som får mig att svettas och slänga av mig jackan. Puh, ibland tycker jag att livet är orättvist mot oss kvinnor. Karlar slipper det här eländet.

Nåväl, pendeln stannar i Tumba och jag kliver av, men det är ett problem. Den nattsvarta himlen är fylld av stora snöflingor som rasar ned i allt snabbare takt.
Jag sopar av bilen och kör hemåt sakta, sakta. Ibland flyter hela landskapet ihop och jag får stanna.
Här ute träffar jag ofta på både rådjur och älgar så jag skannar av vägen under tiden som jag gör allt för att inte hamna i diket.
Som tur är möter jag bara en enda bil som kryper fram då vi möts. Det ligger stora drivor på ena väghalvan så jag slirar, men rätar upp bilen sekunden efter.

När jag backar in på vår gård drar jag en suck av lättnad. Hemma äntligen, tänker jag och trycker ned handtaget, för att inse att dörren är låst.
"Fuck", säger jag och grubblar på om jag ska knacka på rutan till barnens sovrum där jag antar att Peter somnat, eller om jag ska ringa honom. Jag gör det sistnämnda och väcker en mycket såsig karl som vindögd kommer ned och öppnar.

Efter att ha vallat hundarna sätter jag mig i soffan och öppnar e-mailet från dotterns lärare. Hon har skickat ett skriftligt omdöme. Och jodå, det såg okej ut.

Nu ska jag vara social med min karl, det vill säga titta färdigt på filmen och lägga mig lite tidigare än vanligt.

Hörs imorgon igen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar