Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



16 september 2013

Filmtime - Hitchcock- fåglarna

Som du vet älskar jag att titta på film och igår tittade vi på två filmer. Den ena (Hansel & Gretel) har jag recenserat idag, men den andra är en gammal film som ändå är så ny. 
Fåglarna (1963) (DVD)
Det var nämligen så att vår tioåring ville se filmen Fåglarna av den fantastiske Hitchcock. Den gjordes på 60-talet och still going strong.
Raz hade hört mig prata om den flera gånger och var naturligtvis nyfiken. han gillar skräck liksom mig och vi brukar titta på det tillsammans.
Av en händelse hittar jag den här artikeln i svd idag. Vill du läsa ännu mer om Hitchcock ska du kika in här
Vad var det egentligen som fick fåglarna att anfall Melanie och de andra? Under tiden jag ser filmen, som jag sett flera gånger innan, funderar jag på vad som kan tänkas vara anledningen. Är det minkpälsen? Eller? Är det de instängda Lovebirds som spökar? Kan de tala med de andra fåglarna? Be dem att hämnas för att andra instängda stackare? Eller är det Melanie som drar dem till sig? Är hon en häxa? Jag gillar hennes sätt att vara och förtränger snabbt alla tankar på att hon skulle vara ond.
Hitchcocks filmer är alltid så speciella, Vertigo är en annan speciell film. Jag gillar det där sättet att antyda, ge små vinkar, ett ögonkast, ett lyft på ett ögonbryn med mera.
Tillbaka till Fåglarna nu. 
I scenen där Melanie blir anfallen av fåglarna i rummet, blundar jag och förbannar att hon överhuvudtaget gick in. Gör man så? Lyssnar man inte mot dörren först? Efter alla anfall borde hon väl vara försiktig, tänker jag och svär högt över missen hon gjorde.
Eller i scenen där lärarinnan Annie och Melanie tar ut ungarna från skolan till fåglarna som...naturligtvis anfaller. Vore det inte bättre att gömma sig inne i skolan? Hm...
Nå, dog hon? tänker du. Det får vi aldrig svar på. Slutscenerna är sådär läskigt pirrande att jag har svårt att sitta still, eller titta. De kommer ut i bilen och...vad händer sen? Se filmen och berätta vad du tyckte.

I är firar filmen 50-årsjubileum (vilket jag inte visste innan jag googlade) så det lär bli mycket skriverier om Hitchcock. Själv letar jag böcker om hans sätt att skriva manus. Jag har massor av hans böcker, för jodå, han skrev sådana också. En fantastisk man som skrämde vettet ur stackars Tippi Hedren. Jag har läst någonstans att hon fick fågelfobi efter filmen, men vet inte om det stämmer. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar