Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



8 juni 2014

En början-665

Regnet öste ner och trappan var full av grå lera som stänkte upp på mina bara ben. Men det gjorde inget, för vid min sida hade jag världens goaste, underbaraste kille, min granne som jag länge kikat på i smyg. En kråka flög upp ur Schersminbusken bredvid trappan. Den extremt väldoftande växten hade vuxit över alla bredder och borde nog tuktats, men vem var jag att bestämma det. Någon hade ställt en ölburk mitt på ett av stegen och ljudet från plåten ekade genom natten. Jag huttrade till och tog hans hand. Väntade på en reaktion. 
"Jaha, här bor jag", sa han och tryckte in koden.
"Vilket sammanträffande. Det gör jag med", svarade jag och tog upp min nyckelknippa.
Han sköt bak det nu plaskvåta håret och öppnade jackan. "Fryser du? Vill du ha lite te, kanske?"
Jag bet ihop det självklara svaret och skakade på huvudet. "Nope, jag ska upp tidigt imorgon", sa jag och lugnade mina darrande händer. "Men, vi kan ses imorgon eftermiddag."
Kodlåset klickade till och han öppnade den genom att backa mot dörren. "Sorry, då är jag hos morsan på middag."
"Nåja, vi ses säkert någon dag. Vi bor ju i samma hus."
"Nja, just nu står det ett antal kartonger och väntar i min lägenhet. Det är bara en säng och en soffa kvar", skrattade han och pekade på ett namn på listan som satt fastskruvad i en glasram. Det där är namnet på nästa hyresgäst. Mitt namn är borta sedan en vecka." Han vände sig mot mig och sträckte fram en hand: "Jerry Lander heter jag."
"Miranda Jeffrey", sa jag  och mötte hans blick.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar