Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



11 juni 2014

En början-666

Godiset hade noga delats i tre lika stora högar, och barnen satt med benen i kors på golvet. Elias trummade mot golvet med den enda nageln som var lång, och stoppades med jämna mellanrum av Pias ilskna blick. Rummet var mörkt och det enda ljuset sipprade in genom springan mellan gardinerna som dragits för fönstret. Glasen med saft stod på bordet och en fluga surrade runt, runt ovanför dem. Lena satte upp håret i en stram knut och böjde huvudet fram och tillbaka tills det knakade i nacken. Det hårda golvet fick blodet att stoppa i benen och höfterna. En tunn scarf som tvinnats var lindad runt hennes huvud och på t-shirten syntes en mörk fläck av fukt.
Elias tittade oavbrutet mot ytterdörren och försökte höra vad som sades utanför, men dörren var av tjockt trä och dämpade det mesta. Pia sträckte på benen i ett försök att få blodet att strömma genom dem bättre, men grimaserade av smärta när hon rörde sig. Tiden stod stilla i det lilla rummet, men ändå inte. På tevens högra kant stod siffrorna 24 med vit skrift, i övrigt var den mörkt grå, nästan svart. På kristallkronan i taket satt fyra ljus vars vita stearin runnit ut över kanterna och ned på golvet.
Mumlandet utanför tilltog i styrka och det hördes en hård smäll. Doften från Pias urin spred sig i rummet och hon bet sig i underläppen för att inte gråta högt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar