Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



18 oktober 2014

En början-747

"Pass, pengar och pessar, räcker det?" frågade Pernilla sin moster.
"Mer än väl", svarade den gamla damen och stängde resväskan. "Vi blir borta i två veckor och det finns tvättmaskin på rummet."
"Du har fortfarande inte berättat vem vi ska träffa där."
Mostern log mot Pernilla och borstade bort några osynliga dammkorn på hennes axel. "Du får se det när vi kommer dit. Jag tänker inte säga ett ord mer så det är ingen ide att du tjatar. Din kära mamma bad mig att hålla tyst, och jag brukar hålla vad jag lovar."
Pernilla tittade på henne och fnös: "Du som vanligtvis är en riktig skvallerkärring borde inte ha en sådan här kapacitet att tiga som du visar nu. Det är högst irriterande."
Det frasade om sidenklänningen när hon gick genom rummet och lyfte upp en liten bok. "Har din hemliga träff något med den här att göra? Jag har snart läst alla mammas dagböcker och inte hittat något annat än hennes liv med pappa, och några korta stycken om en kusin som jag aldrig förut hört talas om."
"Var inte så otålig. Det passar inte damer av vår rang."
Pernilla fnös och drog en lång suck. "Vår rang? Ha, den är inte mer värd än klänningen jag bär. Namnet pappa tvingade godsägaren att ge oss och marken vi går på, är bara till låns. Inom kort kräver han tillbaka alltihop. Vad gör vi då?"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar