Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



4 januari 2015

En början-799

Mannen harklade sig och öppnade jackan. "Har ni våfflor", frågade han och tog upp en vit, sprucken kopp. "Annars går det bra med pannkakor, eller plättar."Han sprätte bort en flisa från koppen.
Några av restaurangens kvinnliga besökare vände sig om och följde hans långa lekamen med blicken. Det var inte alltför ofta en man med den kalibern syntes i den lilla staden. Hans huvud hade nästan slagit i dörrkarmen när han gick in och överarmarna såg ut att vilja spränga isär jackans sömmar. Över höfterna hängde ett mörkt bälte med ett tomt pistolhölster.
Rut kunde inte låta bli att beundra hans extrema ögon. De var gyllengula. Hon tvingade sig själv att vända sig om och böjde sig över disken in till köket där kocken stod och stekte fläsk. "Kan du fixa våfflor?" Hon var fullt medveten om att främlingen tittade på hennes bakdel och rodnade.
Pedro drog med handen över sin svettiga panna och torkade av händerna på en handduk som hängde över ena axeln. "Visst. Hur många?"
Rut fäste blicken på mannen: "Hur många?"
"Femton", sa han och rafsade till sig tre hårdmackor och tre paket smör. 
Rut böjde sig in till kocken och satte upp båda händerna mot honom. "Gör tjugo."
Dörrklockan pinglade och ytterligare en man kom in. Han hukade och drog upp ett vapen.
Men, främlingen var snabbare. På några sekunder var scenen över och kvar på golvet låg den andre i en blodpöl.
"Hur fort går det", suckade främlingen. "Jag måste härifrån innan snuten kommer."
"Några minuter skulle jag tro. Minst", stammade Rut och såg att främlingen inte ens darrade på handen när han tryckte ner pistolen i hölstret. Krasandet från smörgåsen fyllde lokalen. Han åt sakta och blundade som om varje tugga var en njutning.
Några män ställde sig på knä runt den andre och petade försiktigt på honom. En stor blodfläck syntes där hjärtat satt. Rut mådde illa.
"Han är död", sa främlingen och reste sig upp. "Den här tar jag hand om", fortsatte han och bände loss den andres pistol från hans fingrar. 
Rut ställde fram tallriken med rykande heta våfflor. "Varsågod. Vill du ha jordgubbssylt?"
Han nickade och satte sig igen. Lade den andres pistol på bordet bredvid tallriken. "Gott. Mycket gott."


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar