Vattnet strilade ner över min rygg och vidare längs höfter och lår. När det landade på fötterna kände jag att stickandet från kylan byttes ut till värme. Vi hade suttit en hel dag med pimpelspöet i handen och ändå bara fått två ynka abborrar som inte kunde vara speciellt gamla. Nåväl, katten vi sett i trädgården kunde få fisken, och om vi hade tur skulle hon eller han äta upp mössen som huserat på vinden inatt.
Mannen med de stora polisongerna borrade upp flera hål. Han bytte ställe sex gånger. Ville ha stora fiskar, inget småjams, sa han till oss.
Jag hade ryckt i spöet med jämna mellanrum som vi lärt oss, och gått in i någon slags meditativ dvala. Tankarna jag burit flera dagar surrade i huvudet och jag kom snabbt in på det som hänt tidigare i veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.