Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



19 februari 2015

En början-829

Jag drar filten över mig och huttrar till. Nog kunde väl den som äger huset öka på värmen lite till? Inte kan det vara rätt att jag måste ha på mig tredubbla sockor, vantar och tjocktröja? För att få värmen inifrån mikrar jag en mugg nyponsoppa och häller i mig. Grannen hade sagt till ägaren när han kom i sin fina bil och fått ännu kallare. Rasande över hennes påhopp som han kallade det hade han stegat ner till källaren och sänkt temperaturen ytterligare. Snart skulle jag kunna åka skridskor på golvet.
Jag hör brevlådan slå och skyndar mig ut till platsen de placerat boxarna på. Min var nederst och ofta nedstänkt av lera och annat. Posten klarade sig för det mesta, men idag hänger både lera och snökokor på luckan. Jag öppnar facket och tar ut posten. Ett brev stort som en A4 trillar ur och singlar ner på det blöta golvet. Snabbt böjer jag mig ner och tar upp det. Mitt namn är felstavat och bokstäverna har klippts ur en tidning och klistrats på brevet. Frimärkena är stämplade med namnet Mariestad. Underligt, tänker jag. Jag känner ingen som bor där.
För att inte skära mig går jag in i lägenheten igen och hämtar en kniv i köket. I kuvertet ligger ett brev och ett kort.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar