Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



13 april 2015

En början-865

Jag älskade doften i växthuset. Jord mötte luft och gröna blad som exploderade i skydd av glas och täcktes av solsken. Händerna blev svarta när jag grävde ner dem i myllan och naglarnas innandöme fylldes med svart jord.
Tomaterna hade inte kommit ännu och jag noppade noggrant av det som skulle bort. Grenarna som snart skulle tyngas av frukter stagades upp och knöts upp i takets krokar.
Daggregnet som föll mot glaset syntes knappt innan det landade mot ytan, och några bruna grodor hoppade omkring på gräsmattan utanför. Jag hade ställt ut krukorna med förra årets jordgunbbsplantor och hoppades de skulle ta sig och ge frukt lagom till midsommar.
Knäna värkte efter att jag krupit runt på marken och lagt vackra svarta plattor över hela golvet. Hyllorna firman levererat stod fortfarande inpackade utanför och jag såg den svarta tuschen flyta ut vartefter kartongerna blev allt blötare.
Det var svårt att göra en sak, jag ville börja överallt. Växter skulle planteras, golvet läggas klart, hyllor bäras in, en underbar, tjock vinranka hade levererats i morse och skulle planteras längst in i växthuset för att därefter få växa upp i taket och följa det. Kvinnan som sålt den hade lovat dyrt och heligt att vi skulle få druvor i sommar och många år till.
Inom mig fanns en bild av hur det skulle se ut när allt var färdigt. En mycket klar bild som jag till varje pris tänkte förverkliga. Jag pustade och lyfte på hatten som kliade. 
Knäskydden gled åt sidan när jag ställde mig på knä igen, svetten rann över både panna och nacke, och några mycket envisa flygfän bet mig gång på gång.
Mitt svarta hår var fyllt av små, runda frön som antagligen kom från förra årets kvarvarande plantor som jag rivit upp och kastat på kullen av jord, pinnar och annat strunt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar