Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



31 augusti 2015

En början-940

Jag smög in i rummet och försökte låta bli att tänka på de mörka gardinerna som täckte fönstren. Öppnade försiktigt dörrarna på det ålderstigna skåpet och kröp in. Ljudet från de som bodde i huset verkade sugas in i skåpet och jag urskiljde direkt hennes röst. Den var vass, lite nasal och hon pratade snabbt som om hon skulle tappa greppet om personen hon stod mittemot, och ibland, ibland inbillade jag mig att det var precis så. Hon klamrade sig ofta fast vid pappa och vände det välsminkade ansiktet mot honom, strök det bobbade håret bakom öronen och tog till och med tag i hans ansikte med sina händer. Hela hennes varelse skrek: "Se mig. Lyssna på mig."
De gånger hon fick min systers, pappas och min brors uppmärksamhet lät hon bli mig. För säkerhets skull gömde jag mig när hon kom till oss. Min syster ansåg att jag var fjantig men det struntade jag i.
De senaste veckorna hade hon besökt oss flera gånger i veckan. Tidiga mornar vaknade jag av att grinden gnisslande svängde upp och de numera välbekanta stegen ekade uppför trapporna.
"Psst", viskade Lotta och öppnade skåpdörren. "Jag hörde nyss att tanten ska stanna hela veckan. Hon har köpt en klänning till dig. Du måste komma Tova. Pappa blir galen på mig annars."
Jag höll i dörren med knogar som vitnade. Skakade på huvudet och flyttade mig längst in i hörnet.
"Aldrig", väste jag och försökte lugna ner mitt galopperande hjärta. "Aldrig. Hör du det?"
"Snälla?"
Jag mötte hennes blågrå blick och undrade för hundrasjuttioelfte gången i mitt liv hur vi kunde vara syskon. Hennes tänder såg ut att vara skurade med klorin och läpparna var exakt lika stora. Näsan var en aning uppåtsvängd, lagom gulligt för att passa en halvvuxen kvinna. Håret ringlade sig över ryggen och slutade någonstans under stussen.
"Tova", sa Lotta och strök med handen över mitt korta, halmliknande hår. "Om du kommer kan jag kamma dig och färga håret sådär blått som du ville häromdagen. Du blir jättesöt."
Jag öppnade dörren på vid gavel och såg att det for runt stora dammtussar på trägolvet. Lottas klänningsfåll var mörkfärgad och jag förstod att hon varit på ett hemligt möte med sin pojkvän Jesper.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar