Först tänkte vi inte på att det kom en stor lastbil och ställde sig utanför grannens hus, mer funderade över om de äntligen skulle flytta. Bråken hade hörts över hela vårt område och vi kvinnor vågade knappt möta Mats Nilssons blick längre. Vem visste vad han var kapabel till. Vi letade blåtiror på Lena Nilssons ansikte men hittade ingenting. Nåväl, han slår väl henne på kroppen där det inte syns, muttrade vi och undvek Lenas frågande blick när hon passerade.
Hela grannskapet hade varit på Lena och Mats grillfester flera gånger och ansåg att de var ett vackert par som hade äktenskapstycke. I alla fall innan dottern till Urban och Sandra talade om vad hon sett i det lilla röda huset som låg mot skogen. Vi nickade menande på våra huvuden och sa: "Jo, jo det göms mycket skit bakom dörrarna, och nog var det lite väl livat därborta."
Lastbilschauffören klev ur bilen och gick fram till ytterdörren. Han knackade flera gånger, gav upp och gick runt huset.
Vi gick in till oss för att slippa se eländet. Trots allt var det synd om Lena. var skulle hon nu bo, och barnen, hur skulle det bli med dem? Telefonerna gick heta i kvarteret och alla trodde sig veta exakt vad som utspelade sig framför dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.