Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



7 januari 2016

Dagboksinlägg-ADHD-Dataspelsberoende

Snön knarrar under fötterna när jag går ut och en lyckokänsla infinner sig hos mig som vägrar försvinna trots att näsan antar en röd ton och jag känner att fingrarna svider av kylan. Solens strålar speglade sig i stråna ute på ängen imorse och vi såg en spegel av is ute på täkten. Hundarna frös om tassarna efter bara några minuter och fick bäras de sista metrarna hem. Allen av björk är fylld av istappar och böjer sig djupare ner av tyngden från dem. Det är så vackert att jag får en klump av gråt i halsen.
Idag har Peter och jag varit på Hornbach och köpt gardinstänger. Vi hade pojkarna med oss och de bråkade som vanligt. Razmus retas med Hampuz och han hänger snabbt på, vilket resulterar i tjafs på hög nivå. Suckande försökte jag reda ut problemet ett antal gånger och funderade på att lägga ner hela projektet, men stod ut och fick både gardinstänger till vardagsrum och badrum. Jag visar när de kommit på plats.

På vägen hem hämtade vi upp Zabines kompis och fortsatte hem och åt mat.

Peter har tagit bort tomtarna och virvlateller, men behållit stjärnorna. Det känns tomt i fönstren och jag funderar på vad vi kan ställa där. Egentligen föredrar jag att inte ha en massa lulllull och kallar dem dammsamlare, men Peter gillar porslinsfigurer och jag kan väl stå ut, för hans skull.

Vid åtta på kvällen smet jag ut i skrivarstugan som både hade kallt golv och hade invaderats av Kalle. Det var rätt kyligt och jag satt bara någon timme innan jag släppte manuset och flyttade in igen. Händerna var iskalla, trots att jag satt på mig torgvantar.
Jag jobbar med ett kortfilmsmanus som förhoppningsvis kan bli porten till något mer.
Berättar mer när jag kan och får.

Lilleman ville att jag skulle sova med honom och jag kröp ner. Vi lyssnade på en cd-saga och somnade båda två.
Peter väckte mig lite senare och nu sitter jag här igen, med datorn. Tjejerna har lagt sig och ligger och småpratar. Razmus ligger i sängen och snurrar runt, runt. Han har lika svårt som mig att sova.
Inatt vaknade jag ungefär varannan timme. Av hundar som skällde, katter som gick ut eller in genom kattluckan, av mardrömmar och annat underligt. Det var tji att sova.
Trots det var jag inte trött imorse, och är det inte nu heller.

Jag och Peter tänkte åka till ADHD-center och lära oss mer om Raz och eventuellt vår egen diagnos. Jag och Peter har ju inte fått något läkarutlåtande, bara blivit tillsagda att vi NOG har ADHD.
Det känns som om vi behöver veta mycket mer och få råd hur vi ska bära oss åt för att hjälpa Raz på bästa sätt. Det är inte lätt ska du veta. 
Razmus och Hampuz har just nu fått totalt spelstopp, inklusive mobil och platta, vilket resulterat i en sorts abstinens som riktas mot oss och varandra, allra mest Razmus verkar det som.
Vi har även infört en helt skärmfri dag i veckan då vi spelar familjespel eller bara pratar.
Återstår att se resultatet från allt detta.

Nu är klockan ett på natten och jag ska hoppa i sängen.
Godnatt





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar