18 juni 2009

Skriv om det som finns bortom hörnet

"Fasiken också! Det här som var min sista tröja." Sade Ella för sig själv när hon stod utanför sin port. Uppifrån skyn hade en stor fläskig fågelskit kommit bara sisådär, och nu stod hon här med en vit blaffa på bröstet. Ella tittade ilsket efter den stora vita fågeln. "Jäkla måsdjävel, nu har du förstört min dag" muttrade hon när stegen förde henne närmare jobbet. Ella var en tjej på 34 som ännu inte träffat den rätte, men ändå inte letade speciellt intensivt. Kom han så kom han resonerade hon. Barn kunde man ju skaffa på artificiell väg numera. Hon skrattade lite för sig själv när hon såg den välbekanta loggan över huset. Jaha, ännu en ointressant dag, med ett ointressant jobb tänkte hon när hissen stannade med ett ryck.
"God morgon allihopa" ropade hon när hissen öppnades. Beate hennes sekreterare knackade på dörren sekunden efter att hon satt sig. "Förlåt, men…" Ella suckade och lade huvudet på sned ." Snälla, rara du kan jag inte få sätta mig innan du brakar in?" Sekreteraren backar ut från rummet och är på väg att stänga dörren när Ella hojtar henne tillbaka. "Äh, kom in och säg vad du vill". Hon tar fram en cigarett ur etuiet som hon sedan njutningsfullt röker. Stora rökringar bildas när hon formar munnen i olika formationer. Beate som är ickerökare hostar till och harklar sig innan hon fortsätter "Ni har fått ett telefonsamtal från en man som heter Alex Andreo, och han säger att han vill tala med er omgående". Hon tittar på Ellas tår som oupphörligt knäpper mot varandra. Egentligen tycker hon inte alls om den här kvinnan som är både elak och arrogant i sina möten med andra människor. Helst av allt skulle hon vilja sluta idag, och aldrig mer återvända. Nu får hon istället le underdånigt och säga ja och amen medan hennes inre kokar. Ella tittar lojt på sin sekreterare och ber henne sedan koppla samtalet.
När sekreteraren hör att samtalet är över kikar hon om igen in på kontoret för att fråga om Ella kanske vill ha lite kaffe. "Nej tack! Jag skall strax iväg på ett ärende" säger hon och reser sig upp. Innan hon lämnar byggnaden lämnar hon ett meddelande i receptionen i form av ett brev till sin sekreterare. Efteråt går hon med snabba steg mot cityhallen för att möta en man.
När Ella kommer in på cafet ser hon omedelbart honom. Han är lång och mörk med havsblå ögon som lyser upp när de ser henne. "Hejsan, vad bra att du kunde komma så fort. Jag ville inte säga det här till dig på sjukhuset, men…sätt dig ner. Vill du ha något?" Han drog ut en stol så att hon kunde sätta sig, sedan knäppte han med fingrarna för att få kontakt med servitören. "Ursäkta, kan du hjälpa oss? (han vände sig till Ella och såg frågande ut) Nå, vad dricker du? Hon funderade en kort stund och sade sedan leende "En vodka martini tack!"
När drinken kommit in på bordet lade mannen sin ena hand över hennes och sänkte rösten nästan till ett viskande. "Ella, förstår du varför jag ringde dig?" Hon skakade på huvudet och kände osäkerheten komma smygande. Vad ville han? Hon böjde sig mot honom över det lilla bordet och sade med låg röst." Är något fel med mina prover? Varför ses vi här" Hennes röst blev tjock av rörelse och rädslan stod bakom hörnet och väntade. All tuffhet hon brukade ha försvann i ett trollslag och förvandlade henne till en liten prick i universum. Mannen som hette Alex Andreo och var läkare på stadens finaste sjukhus kände sig grym när han uttalade orden. "Jag är jätte, jätteledsen Ella, men det är som du anat. Din mage är full av cancer, och vi skall göra allt för att bota dig, men …vanligtvis överlever man inte den här sorten.
Chockad satt hon tyst länge, länge med tårar som rann längs hennes kinder och fortsatte ner vid halsen. Hennes tröjkrage blev blötare och blötare. Alex kramade om henne och torkade hennes kinder. "Du vet att vi kommer att göra allt vi kan för att hjälpa dig så du inte har ont? Allt! Har du någon nära vän du kan ringa härifrån, du skall inte gå hem ensam." Ella skakade på huvudet och sade snyftande" Jag har inga vänner här i stan. Jag kommer inte härifrån."
När taxin lämnar det stora hyreshuset tittar Alex i bakrutan och ser siluetten av Ella genom glaset i entren.
"Det här var nog det värsta jag gjort" säger han till chauffören. "Kör mig till sjukhuset är du snäll"
Ella går upp i sin lägenhet, sparkar av sig sina skor, går in i badrummet och samlar ihop alla tabletter hon sparat, sedan klär hon snabbt av sig alla kläder och kryper ner i ett hett bad hon hällt upp. Bredvid badkaret på toalettstolen radar hon upp alla pillerburkarna hon har, och med tårar i ögonen häller hon i sig burk efter burk.

På kontoret håller Beate på att plocka ihop sina grejor för att åka hem. Hon lägger alla lappar om inkomna samtal på Ellas skrivbord innan hon med klapprande klackar går till hissen för att fara hem. Nere i receptionen hojtar Elias till sig Beate och räcker henne ett vitt kuvert med hennes namn på. Nyfiket sliter hon upp det och hittar ett litet brev inuti.

Kära Beate!
Jag vet att jag varit svår att tas med, men jag har haft mina skäl. Tro mig.
Nu skall jag äntligen få besked
.
Om vi inte ses igen. FÖRLÅT att jag varit en sådan bitch.
Vänligen Ella

1 kommentar:

  1. Oj, vilken bra text. Berättelsen tar verkligen en vändning man inte tror. Andlöst bra!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...