12 juni 2009

Tema övertygad

Kärleksbestyr
Fundersam tittade Petra på mannen bredvid henne. Undrar om hon hade gjorde bort sig nu? Petra brukade inte lifta med ensamma män eftersom det innebar ett riskmoment. Hittills hade hon bara råkat ut för små incidenter med mystiska män som frågade om hon ville ha det skönt., men de hade backat när hon sagt ifrån.
När hon klev in i bilen hade Petra registrerat två barnstolar i baksätet och att han spelade folkmusik, och det kändes tryggt på något sätt. En våldtäktsman lyssnade väl inte på sådant, eller hade barn?
På morgonen hade hon vaknat med beslutet att åka till Hudiksvall för att försöka träffa sin älskade kille Peter. Tyvärr kunde hon inte få tag i honom eftersom han saknade telefon, men trots det beslöt Petra att åka. Saknaden efter hans kyssar och varma famn hade blivit för stor. Dessutom ville hon kolla om han höll det han lovat, att vara trogen henne och låta bli andra. I magen fanns en stor knut av rädsla att besöket där borta skulle ända med förskräckelse. Medvetet hade hon undvikit att sätta på sig utmanande kläder för att inte ytterligare locka till dåd av underliga män.
Lite lustigt egentligen, att hon flyttat 25 mil för att slippa karleländet, och så sitter hon nu här liftandes dessa mil tillbaka för att åtminstone få träffa honom. Livet är bra underligt tänkte Petra medan blicken drogs till mannens händer. Han hade finlemmade, helt släta, smala fingrar som han ideligen satt och trummade med på ratten. Då och då tittade han på sin medpassagerare och log. " Kommer du från Hudik?" sade han och log ännu ett av sina leenden. "Nej, jag kommer från Söderhamn från början och har flyttat till Stockholm. Mannen som hade presenterat sig som Jonas Lindgren tittade fundersamt på Petra " Men, varför bor du i Stockholm om killen bor i Hudik? Det låter inte så smart." Hon ruskade på huvudet "Nej, jag vet, men jag fick jobb där så jag flyttade. Han får väl flytta efter om är intresserad." Nu skrattade mannen och slog med näven på ratten "Där slog du huvudet på spiken, du är en liten tuffing du med skinn på näsan, men (han lutade sig mot henne) är det så i verkligheten? Du är ju både snygg och sexig." Petra vred sig lite i stolen illa berörd av hans intimitet." Jag försöker vara tuff mot honom, men eftersom jag älskar karlskrället är det inte lätt. Förresten är jag bara tjugo och vill inte ha någon fast kille ännu" Det sista klingade lite falskt i hennes öron eftersom hon skulle gett precis vad som helst för att få Peter till sin. Faktum var, att trots alla killar hon träffade i Stockholms nattliga vimmel hade hon bara en i hjärtat. Peter, en lite strulig, kvinnoälskande, tuff kille med grönblåa ögon man kunde drunkna i.
Efter flera timmars bilåkande släppte mannen av henne vid Iggesunds grill, och med dröjande steg gick Petra mot det låga trevåningshuset där Peter bodde. Magen var orolig och kurrade betänkligt eftersom det var länge sedan något stoppats i munnen. Till det fanns oron över vad som fanns bakom den stängda dörren. Klockan hade hunnit bli tio så han kanske var vaken tänkte hon innan pekfingret trycktes mot ringklockan.
Efter några minuter hördes hasande steg därinne och en sömndrucken välbekant röst "Hallå, vem är det ? Vänta ett tag, jag kommer…måste bara…(resten dränktes i ett mummel). Hjärtat slog nu som en stångjärnshammare och bara ljudet av hans härliga dialekt fick hennes blod att rusa. Ett par nycklar sattes in i låset och strax därefter öppnades den. "Du!?" sade han bara innan han tog henne famn och kysste henne djupt. Deras tungor lekte med varandra i virveldans innan han släppte henne och såg henne djupt i ögonen. "Vad gör du här? Varför? Du kan ju inte bara dyka upp så här." Orden snubblade över varandra, och när Petra kikade in i hans lägenhet såg hon tjejkläder ligga slängda över soffan i vardagsrummet. "Har du besök?" frågade hon, redan medveten om svaret. "Nja…jag visste ju inte att du skulle komma. Gud vad jag saknat dig." Han försökte ta hennes hand, men hon slet snabbt tillbaka den. "Så du kunde inte låta bli?" Frågan hängde i luften medan hon rusade nerför trappan med tårarna rinnande. Att ha en kille i en stad flera mil bort fungerade inte, hur kär man än var. När hon liftade hem beslöt hon för sjuttifjärde gången att inte ha mer med Peter att göra.

4 kommentarer:

  1. Vad besviken jag blev över slutet! Du byggde upp berättelsen så fint att jag förväntade mig något helt annat slut, än att Peter var en skit. Fint skrivet. Kände igen mig själv i mycket.

    SvaraRadera
  2. Bra att bygga upp spänningen. Det fanns ju flera alternativa slut.

    SvaraRadera
  3. Tyvärr är det en fullständigt sann historia.
    Killen var en skitstövel och hade mig i sitt band i 16 långa år. Du kan läsa om det i min bok LIVET,INGEN ENKEL HISTORIA som du hittar på bloggen

    SvaraRadera
  4. Jag håller med Ann-Catrin om att berättelsen har flera alternativa slut -själv tyckte jag spänningen blev nästan olidlig under liftningen. Jag hade nästan svårt att släppa det ur tankarna; den å ena sidan trygga situationen med barnsäten osv -och så mannen som gör närmande. En jättebra text! Tack för fin läsning, från Sofie

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...