TEMA Han är inte farlig

”Han är inte farlig”, sa mannen och tog i med alla krafter för att hålla in besten som drog i kopplet.” Bara väldigt social”, försäkrade han och djuret morrade. Jag hoppades att den inte hade fått korn på vad jag hade i väskan. Det vore inte bra, inte bra alls.

Eftersom det var tidig gryning hade jag faktiskt inte ens funderat på vad jag skulle göra om en situation som denna skulle uppstå. Att någon ens klivit upp ur sängen redan var för mig en gåta.
”Heeej” sade jag stammande, och funderade på hur jag skulle komma förbi utan alltför många frågor.
Jag drog ner den svarta kepsen lite mer över ögonen, och kollade i ögonvrån så att väskan inte läckte. Attans vad den var tung! Hunden sniffade i luften och tittade mig sedan stint in i ögonen som om han visste…
Och, ja det gjorde han nog. Hundar har ju ett grymt väderkorn har jag läst. Själv gillar jag inte alls krypen.

När jag var liten kom pappa en dag hem med ett litet sött nystan som alla i familjen älskade. Det var en liten minipudel som fick namnet Chicco. Nåväl, en dag försvann den lille. Jag visste var han var, men sade inget.
Det var skönt att slippa eländet.

Mannen började kasta alltför långa blickar på min stora hockeytrunk och det var dags att komma iväg.
”Ursäkta, kan du gå lite åt sidan med din hund?” jag nickade åt sidan medan jag med ett stönande lyfte upp väskan. ”Jag är hundrädd, och skall förbi här.”

Den smala stigen rymde bara en åt gången, och med en ryckning på axlarna och ett flin tog mannen ett ordentligt tag i kopplet och ryckte med stor ansträngning bort den stora besten från stigen.
När jag passerade stirrade hunden med elak blick på min väska och såg ut som om han ville hoppa på mig.
Svetten rann efter ryggraden och under armarna blev det stora fläckar, benen darrade både av ansträngningen, och rädslan att bli upptäckt i min gärning.

Hunden som förövrigt hette Tyson visste exakt vad som befann sig i den röda hockeytrunken, och egentligen var han världens snällaste, men nu var han rosenrasande. Doften av den han älskade mest av alla låg som en dimma runt väskan, och mixen av parfym, blod och adrenalin stack i hans känsliga nos.

Kvinnan som just i detta ögonblick låg i den stora väskan hade ett stort sår i bakhuvudet, och ena armen låg i en underlig vinkel. Ur ett sår i underlivet strömmade blod och sperma i en enda sörja. Den vackra trosan hon imorse satt på sig hade blivit sönderriven och låg som ett band runt hennes ena lår. Hennes långa svarta hår var fyllt av svett och kvistar. Under naglarna fanns hudrester från en annan människa. Det värsta av allt var ändå hennes vackra gröna ögon som nu tittade ut i intet fyllda av smärta och fasa.

”Nå, vågar du gå förbi nu?” sade mannen och skrattade rått.(Han tyckte den andre var rätt patetisk som inte ens vågade hälsa på käre Tyson. Herregud, han som var så snäll! Förresten vart tog Ebba vägen? Hon skulle ju bara springa en kort sväng och sedan möta dem.)

Jag tog några tveksamma kliv mot paret som hade trängt in en bit i skogen för att släppa förbi mig, och torkade bort svetten som rann ner i pannan med min lätt blodiga hand. (Vilka klor hon haft den markattan, tänkte jag för mig själv när meter för meter tillryggalades. Men, vilken kropp hon haft, mums.)

Tyson stod morrande vid sin husses sida med spända muskler hukade sig, beredd…Hatet lyste mot mannen som nästan knäade av tyngden när han rättade till väskan på ryggen, och med ett leende var han precis på väg att passera hunden och hans ägare när besten plötsligt exploderade av en blandning av muskler, adrenalin och vilja.

Väskan flög iväg över stigen och landade med ett brak på andra sidan. Greppet hunden hade fått över nacken på mannen var dödligt, och med ett skrik rusade ägaren fram och försökte skräckslaget stoppa honom.
Det krasade av ben som brast, och blodet sprutade när tänderna sakta trängde in sakta, sakta centimeter för centimeter. Man kunde nästan tro att hunden ville orsaka största möjliga smärta.
Nu var ägaren hysterisk av rädsla och stod och skrek rätt ut. ”NEJ TYSON! NEJ! SLUTA!”
Men, hunden fortsatte tills kroppen han hade mellan sina tänder drog sin sista suck.

Efteråt var hela skogen tyst, inte ens fåglarna lät, och på backen låg två män, den ena försökte förtvivlat ge hjärt och lungräddning på den andre.
Hunden slickade sig förnöjt runt munnen och reste sig sedan upp för att gå fram till hockeytrunken där han gnyende började krafsa på dragkedjan. ”TYSON FY! Förbannade hund, vad i helvete har du gjort? Kom hit!” Han slog med ena handen på sitt lår för att få hunden till sin sida, sedan tog han tag i kopplet som hunden slitit sönder. En liten stump var allt som återstod.

Slaget mot backen hade gjort att innehållet började rinna ut. På undersidan av väskan låg nu en stor blodpöl.

”Konstigt, vad är det här?” Han böjde sig ner och tittade närmare på blodet. ”Blod, men…”
Med ett ritschande slet han upp dragkedjan och blottade innehållet. När han sett vad som fanns inuti vände han si g bort och spydde om och om igen.
Hans ögon fylldes med tårar och han tittade bort mot kroppen som låg på stigen ”Din satans jävla idiot, det var därför Tyson tog dig. Han visste…”