Tema om vila

Ebba tittade längtansfullt ut genom köksfönstret och såg hängmattan svänga i vinden. "Suck, jag får nog aldrig tid att lägga mig där, disken och tvätten måste fixas först, sedan är det nog dags att hämta ungarna.
När några timmar gått var allt klart och hon hämtade en tidning för att sedan kunna krypa upp i hängmattan. Den lockade och svängde, fram och tillbaka…
På vägen dit gick hon genom den gröna härliga alldeles för långa gräsmattan. "Nej, jag måste nog klippa den här innan den blir alldeles på tok för svårklippt."
Ebba drog ut gräsklipparen från garaget, fyllde den med bensin och drog igång den med ett knyck. Den startade med ett vrål, och började rulla. När hela mattan var klippt var Ebba klibbig av svett, och fötterna var fulla av gräs.
Hängmattan svängde i vinden, fram och tillbaka, den lockade och pockade…

När hon tagit en snabbdusch och om igen var på väg ut för att lägga sig i hängmattan slängde hon ett getöga på köksklockan och såg…ve och fasa. "Barnen, jag måste ju hämta barnen!" Hon slängde sig i sin lilla röda bil och gasade på…för att precis hinna." Förlåt, jag jobbar hemma och glömde tiden" sade hon till Emma som var dagmamma. "Det är lugnt, jag stänger ju inte på länge än, men ring när du blir sen så inte barnen blir oroliga. Teodor! Din mamma är här!" Hon gick in i ett angränsande rum och viskade till de halvsovande barnen" Är Charlotta här?" De barn som fortfarande inte somnat svarade "ja", och puttade fram den lilla till sin dagmamma. Motvilligt lämnade den lite trötta tjejen sina kompisar efter ett viskande "hejdå! Syns imorgon."
Barnen kramade om sin mamma och följde henne till bilen under stort stoj.
"Mamma, får jag sitta fram?" Teodor rusade till framdörren och började rycka i den. "Mamma, jag vill sitta fram, Teo satt där imorse ju!" Charlotta rusade snabbt efter sin bror och ställde sig bredvid. "Teo, du sitter fram med mig, och du Charlotta sitter bakom mig." Med ett bestämt tag lyfte hon upp flickan och bar henne runt bilen för att sedan sätta fast henne i sin stol. "Det är orättvist!" Flickan surade, men hade snart glömt händelsen och började berätta vad som hänt på dagen.
När de efter bara några minuter stannade på gårdsplanen hade solen som förut gassat försvunnit bakom ett stort mörkt moln, och himlen såg olycksbådande mörk ut. Under trädet gungade den randiga hängmattan muntert fram och tillbaka.
Barnen var törstiga och fick lite saft och bullar innan de sprang ut i trädgården.
Ebba tittade ut genom ytterdörren och såg att de svarta molnen skingrat sig.
"Nä nu jäklar" sade hon, nappade till sig tidningen som låg på bordet, glasögonen på hallbyrån och solhatten på hatthyllan sedan gick hon snabbt utför trappan med stora kliv och fram till hängmattan. "Ungar, ni får väcka mig om jag somnar! Äntligen…vila." sade hon och klev upp i mattan och lade sig.

Hängmattan gungade fram och tillbaka, fram och tillbaka med en kvinna liggandes inuti som låg och sov med tidningen över ansiktet. Hennes hår fladdrade i vinden som fläktade. De bleka soltörstande benen låg korsade och hennes bara armar låg utefter kroppen.