Ett litet hopp
En snabb blick
Ett ögonkast
Ett lyft ögonbryn
Du kanske inte menar något speciellt
Men jag tolkar det på mitt vis
Det darrar till i hjärtat och startar något som kallas hopp
Hopp att du vill ha mig tillbaka
Att vi skall starta på nytt
Men allt är feltolkat…igen
Du ville bara vara en vän
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
fint dikt, tolkningar och hoppfullhet som kan göra så ont
SvaraRaderaTog mig rakt i hjärtat eftersom jag burit på stora förhoppningar som gick om intet. Men livet går vidare.
SvaraRaderaHellre hopp och besvikelser än inget hopp alls.
SvaraRaderaFin dikt, något vi alla kan relatera till tror jag.
Din bok verkar jätteintressant. Jag letade efter böcker om graviditetskomplikationer, men det fanns på den tiden mest kliniskt medicinska böcker riktade till vårdpersonal och enbart ett fåtal berättade ur personaliga erfarenheter. Har också haft tankar på att skriva ner vår berättelse, om inte annat så för min dotter. Lycka till med boken! Jag ska hålla utkik efter den och tack för inlägget på min sida. =)
Vackert och vemodigt, men det kan tolkas olika.
SvaraRaderaJag gillar alla de små signalerna som du fått med,snabb blick, ögonkast och höjt ögonbryn. Vårt fantastiska kroppspråk!
SvaraRaderahopp, texten speglar känslan man får,,väldigt fin skrivet
SvaraRadera