TEMA skriv om balans

Vad lustigt. Min nya novell handlar just om detta.
Här får ni början

Knappt urskiljbart i mörkret kunde man ana en svartklädd välbyggd man som gled ner längs fasaden på det höga åttavåningshuset. Klockan slog precis åtta när han försiktigt började gå på den smala avsatsen mellan fönstren.
Då och då stannade han för att titta in i bostäderna, men aktade sig noga för att synas. Emellanåt såg han tydligen något intressant, för han satte sig ner på knä och lutade sig mot rutan med båda händerna mot glaset. Risken att falla var hög, men han verkade ha full kontroll på hela sin kropp och balanserade vig som en katt på balkongräckena som då och då dök upp.

Människorna som rusade omkring nere på gatan såg ingenting av det som hände eftersom de alla hade ett mål, och inte ens tänkte tanken att lyfta ögonen och titta uppåt.
Faran att han skulle falla ner mitt ibland dem borde ha gjort att deras sinne aktiverades och varnade dem, men stadens fart och fläkt tillät inga naturliga instinkter att finnas. Larmet av bilar var öronbedövande och det var knappt att man kunde höra mobiltelefonen som låg i innerfickan. De flesta hade på sig sina mp-3 spelare och njöt av sin egen favoritmusik. Mörkret gjorde att kylan från snön var påtaglig ,och tillät inga öppna jackor. Stora snöflingor dalade sakta ner från en svart himmel som lystes upp av laserljuset från reklamskyltarna.