Med kännande tentakler glider den ståtliga varelsen fram över gräset som är nyklippt och doftar morgondagg.
En nyfiken skata pickar hårt på skalet som alltid medföljer den lille på hans irrfärder i människornas värld, men ger snart upp och flyger sin kos.
Tänk om de ändå kunde låta bli att hacka upp hans marker för att skapa oceaner av jord där de sedan noggrant lägger ner sina köpta fröer, bit för bit. De tar marken i besittning och förvaltar den som de vill, förstör det naturrena.
Då och då mötte han en frände som krossats av människornas skenande muskedunder och grät av sorg.
Långsamt, långsamt glider han över deras marker, beredd att bli trampad av små barnafötter som krasar sönder hans skal bara för att det är kul.
Långsamt, långsamt glider han till slut in i tryggheten under ett stort rabarberblad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
cool ide, en snigel ? kanske en mördarsnigel?? jättebra ide och man ser honom tydligt långsamt..
SvaraRaderaJa, en tydligare metafor för långsamhet är väl svårt att finna. Det verkar dock vara ett hårt liv.
SvaraRaderaSlås av hur bräckligt livet kan vara även om man har ett eget skal! Vacker och poetisk text!
SvaraRaderaunderbart och till och med skört eget skal,,, det har vi alla
SvaraRaderaDu får med en hel del filosofiska tankar i din korta text om en snigel. Jag är förtjust, inte för att jag gillar sniglar egentligen, men för att jag känner för de små.
SvaraRaderabra! mättad text.
SvaraRaderaVacker text ur snigelperspektiv.
SvaraRadera