28 september 2009

TEMA fem ord på H använd minst två

Hemlighet härja huvud hjärta hälsa

Eliaz visste trots sin låga ålder exakt hur man skulle uppträda på dagis, men en okänd kraft pockade på inuti honom och orsakade dessa små missöden som sedan rapporterades till hans mor. Idag hade skolfröken ilsket huggit tag i Eliaz bara arm och skällt ut honom inför hans kamrater. Efteråt hade han spottat i backen och sagt ”Jävla fitta, jag skall döda henne!” sedan fortsatt leken de fått göra ett kort avbrott i.
De äldre killarna tyckte att Eliaz var en häftig typ eftersom han alltid utmanade ödet och gjorde så utflippade saker.

Dagen före hade han smitit upp på taket för att gå balansgång på nocken. När rektorn tittat ut genom sitt fönster och sett den lilla parveln som med sakta försiktiga steg gick på översidan av huset hade han snabbt ringt till vaktmästaren som anade vem det var. ”det är säkert kärringen Jönsssons unge, han kan aldrig hålla sig lugn.
När de lirkat ner Eliaz och gett honom en ordentlig skopa ovett ryckte han på axlarna och sprang iväg till sina väntande vänner som jublade.
Det var jobbigt för Eliaz med den okända, mullrande kraften som gjorde att hans kropp inte kunde vara stilla i två sekunder. Det riktigt kliade i benen av springlust, och sprang gjorde han. Över skolgården för att slänga sig i gungställningen som en apa, sedan snabbt upp på rutschkanan för att åka baklänges ner. Visst hade han slagit sig massor av gånger, och borde ha lärt sig, men den där inre oron pockade hela tiden på.

Det var nu slut på dagistiden och dags att börja sexårsverksamheten som det så fint kallades.
Eliaz hade varit på BUP och blivit ordinerad lugnande. Flera tabletter per dag på bestämda tider var det som krävdes, och sockret i kosten decimerades till ingenting.
När han kom första gången till den lilla förortsskolan fnös han och sparkade på mammans ben. ”Varför skall jag gå här? Det ser ju urtråkigt ut. ” Eliaz ställde sig framför anslagstavlan där slitna lappar med skolans regler fladdrade i vinddraget av den öppna dörren. ”Vad står det mamma?” sade han och kliade nervöst i sitt hår, för biverkningen på alla tabletter var att hela kroppen kliade i ett. Mamma Ella tog på sig de röda glasögon som hängde på hennes bröst och lutade sig lite framåt. "”Skolregler, och de är exakt detsamma som på dagis.” Eliaz godtog svaret och började rita på papper som tillsammans med ett kritpaket lagts fram på bänken. Mamman lutade sig fram mot honom och viskade ”Har du tagit din tablett?” Han kramade om det lilla vita pillret som låg i hans ficka och svarade. ”javisst! Det tog jag nyss på toaletten.” Omärkligt plockade han upp pillret och slängde det i papperskorgen bredvid bänken.

Inskolningen gick bra och det var dags för Eliaz att vara själv på skolan för första gången. Hans kropp kliade inte utanpå längre, men inuti var det som om någon kittlade honom med en fjäder. De konstiga ryckningarna han hade haft förut kom långsamt tillbaka, och benen ville gärna springa.
Varje kväll när han borstat tänderna lade mamman pillret i hans handflata och bad honom svälja. Effektivt gömdes pillret under läppen eller under tungan och spottades efter bara några sekunder ut.

Eliaz hittade papperen som kom från läkaren i mammans skrivbord och smugglade med sig dem till skolan där han bad sin äldre kompis läsa vad som stod.
Charlie tittade på papperet och stakade sig sakta igenom bokstäverna som stod. Det var en massa obegripligt nonsens som avslutades med orden. ”Vår åsikt är att Eliaz kräver vård, och vi testar till en början med en lågdostablett som intages 4 ggr om dagen. Biverkningarna är få och den positiva effekten är mycket lovande.”
Han läste högt och sakta orden som lyste svarta på det likbleka papperet. ”Jaha” sade han och tittade på Eliaz.

Sakta öppnade Eliaz sin hand för att visa vad den dolde. Inuti låg massor av små piller som hade några konstiga tecken på sig. ”Jag har kastat resten.” sade han och fnittrade till. Charlie skrattade han med och de gick iväg till lekparken på gården där de hängde och klängde i ställningarna.

I hemmet försökte Eliaz att uppträda lugnt och stilla för att inte hans föräldrar skulle komma på hans hemlighet, men stundom kittlades det infernaliskt i de små benen, och hans tankar stack iväg åt håll där små barn inte hade att göra.
Det var som att leva med en Jekyll och Hyde, ena sekunden snäll för att i nästa ha jävelskap på gång.
Den lilla kattungen som mamman hittat i soputrymmet och tagit in fick utstå många konstiga experiment med följd att den blev skygg och mycket argsint.

Efter att en kväll ha sett på ett tv-program om akupunktur (visserligen genom dörrspringan men han såg i alla fall delar av det) ville han testa om det fungerade, och om igen blev kattungen offret.
När hans mamma hittade alla nålarna i pälsen på det arma djuret förstod hon inte alls hur det hänt, men hade en egen teori om att den trillat ner i hennes sytillbehörslåda. Försiktigt plockade hon ur nålarna en efter en och försökte trösta den skräckslagna ungen.

På skolgården gjorde Eliaz ingenting för att dölja sin inre demon och många var de gånger då han slogs med sina klasskamrater. Eftersom han var stark vann han oftast kamperna och blåmärkena som tillfogades honom dolde han med sina långärmade tröjor. De höll till på baksidan av skolan där inga lärare såg vad som pågick.

Eliaz kände sig frisk och de gånger kvillringarna startade i benen sprang han runt, runt för att mildra effekten. Däremot hade han lite problem med de envisa rösterna i huvudet som tidvis skrek åt honom att göra vissa saker. Eliaz tryckte in fingrarna djupt i öronen för att minska ljudet, men det blev istället ännu högre och han slog sitt huvud mot väggen för att tänka på något annat. En liten stunds respit lyckades han få innan allt startade igen.

Naturligtvis märkte lärarna att han inte riktigt hängde med på lektionerna, men de avvaktade för att se om det inte skulle bli bättre. Hans mamma hade ju talat om för dem vid inskolningen att Eliaz åt tabletter för att hjälpa honom i det dagliga livet.

Eliaz härjade vidare genom livet, och månaderna gick. Varje dag hände något, och till slut ringde skolan till hans föräldrar. ”Ni måste söka professionell hjälp åt Eliaz. Han har koncentrationssvårigheter och tyvärr måste jag säga att han är oerhört våldsam mot de andra barnen.”
Med tårar i ögonen sade Ella att de själva märkt av en förändring men inte velat ta till sig den eftersom de litade på tabletterna han tog.
Plötsligt tog hon sig för munnen när hon förstod vad som hänt. ”Naturligtvis, vad dum jag är! Han kastar säkert tabletterna jag ger honom, och då blir hans liv lika komplicerat som innan.”

På kvällen satte sig hela familjen ner vid köksbordet och pratade med Eliaz om det som hänt.
Till en början nekade han blankt, och kallade dem allt möjligt., men efter ett tag rasade hans attityd ihop som en pysande ballong, och han erkände sitt tilltag. ”Förlåt! Jag menade inget illa! Jag blev bara så trött och konstig av tabletterna som jag fick och orkade inte ens leka med kompisarna.” Stora tårar rann nerför hans kinder och blicken han gav dem vädjade om att bli trodd.

Om de haft möjlighet att se in i hans hjärna hade de backat flera steg, för därinne rådde full aktivitet och rösterna som pockade på ”Jävla lipsill! Döda dem jävlarna! Ta en kniv och skär ur deras hjärtan! Låt dem inte få dig att må så här dåligt! Kom igen nu!”

De vita tabletterna togs fram igen, och under sin mammas översyn tog han dem flera gånger om dagen, men tankarna som planterats i hans hjärna cirklade som en örn på jakt. Väntande på det rätta tillfället.

2 kommentarer:

  1. Otäck historia, jag får ångest. Du skriver övertygande. Man undrar vad som händer sen...

    SvaraRadera
  2. bra text men lite orolig blir jag stackars barn, en tablett utan förklaring en tablett för att döda det som finns inom han en tablett utan att ge honom strategier lite av det sjukvården står för att ta en tablett tar bort symtom inget annat stackars barn stackars föräldrar.....

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...